Sten Ström ställer i UNT den 31/12 ett antal frågor att besvaras av förespråkare för svenskt Nato-medlemskap. Den 9/1 antar Åke Gustafson utmaningen och ger sin syn på saken. Väsentliga punkter tas upp men andra förbises, däribland den viktigaste: Hur påverkas Sveriges säkerhet av ett Nato-medlemskap?
Först bör övervägas om medlemskap för Sverige skulle bidra till att förhindra ett krig i närområdet.
Ett svenskt medlemskap skulle öka Natos militära förmåga högst marginellt och det är svårt att tro att det skulle få de ryska ledarna att skrinlägga alla eventuella militära planer för regionen. Från ett ryskt perspektiv innebär emellertid ett svenskt medlemskap en höjning av den militära temperaturen i Östersjöområdet, vilket per definition innebär att tröskeln för krigshandlingar sänks.
Man kan därför med fog hävda att det bästa bidraget Sverige kan ge till förhindrande av krig i vårt närområde alltjämt är att hålla fast vid sin alliansfria linje.
Sannolikheten för att ett alliansfritt Sverige skulle dras in i en rysk-baltisk konflikt, om en sådan skulle inträffa, är svårbedömd. Däremot vet man med säkerhet att om Sverige är Nato-medlem då ett sådant krigsfall inträffar kommer Sverige att bli indraget. Logiken säger då att risken för att Sverige ska dras in i ett krig är mindre om Sverige står utanför Nato och, måste det tilläggas, har ett någorlunda starkt försvar.
En av de frågor som Ström och Gustafson tar upp men ofullständigt analyserar är att Sverige som Nato-medlem kan bli tvunget att delta i allehanda militära äventyr långt bort från vår del av världen. Sådana har hittills huvudsakligen tjänat USA:s intressen men Nato-medlemmar engageras ofta för att ge ökad legitimitet åt företagen. Invasionerna i Irak och Afghanistan ägde rum med stöd av Nato-medlemmar och bl a Polen som då var ganska ny som medlem sattes just i denna sin egenskap under amerikansk press att delta. Det kan omöjligen stärka Sveriges säkerhet att delta i sådana företag.
Vårt lands deltagande med övervakningsflyg i Libyen har tvärtom enligt insiktsfulla bedömare ökat sannolikheten för att Sverige, trots sin alliansfria ställning, blir mål för olika terroristaktioner.
Efter presidentvalet i USA har nya aspekter på Nato aktualiserats. Kan man räkna med att USA i alla väder ställer upp för medlemsländerna? Donald Trump har uttalat sin tveksamhet till Nato och särskilt hävdat att Natos femte artikel om gemensamt försvar inte ska gälla villkorslöst. Han tycker att de europeiska medlemsländerna inte drar sin del av lasset. Endast fyra av dem uppfyller rekommendationen att två procent av nationalbudgeten ska gå till försvaret, de flesta kommer inte i närheten. Varför ska vi försvara dem då, säger Trump, som har gjort många uttalanden som pekar på en isolationistisk inställning i säkerhetsfrågor.
Sverige lägger minst pengar på försvaret av alla länder runt Östersjön, endast 1,1 procent av nationalbudgeten.
Ifall vi skall ta Trump på orden, och han är inte ensam i USA om åsikten att de europeiska medlemsländerna försummar sina skyldigheter, behöver vi som Nato-medlem nästan fördubbla våra försvarsutgifter.
Tillspetsat kan man säga att det Sverige erhåller som medlem i Nato är fullständig visshet om att landet kommer att dras in i en eventuell väpnad konflikt mellan Ryssland eller något annat land och ett Nato-land någonstans i världen. För detta betalar vi med en dramatisk ökning av försvarsutgifterna. Detta är allt vi kan vara säkra på att få. Allt annat är spekulationer och kanske önsketänkande.
Om en så stor ökning av försvarsutgifterna är oundviklig vid ett inträde i Nato, med alla de nackdelar som ett sådant för med sig, är det då inte bättre att lägga dessa pengar på ett starkt försvar av ett fortsatt alliansfritt Sverige?
Valet borde inte vara särskilt svårt.
Per Åberg