”Jag kan tyvärr inte ta det jobb du erbjuder mig, för då riskerar jag att min ekonomi går i kras”.
Visst låter det vansinnigt. Men det är verkligheten för många personer med funktionsnedsättning i dag.
Ersättningsreglerna måste bli mer anpassade för personer med funktionsnedsättning. Som det är i dag hindras de från att kunna komma in i samhället, inte bara av sitt funktionshinder, utan också av byråkratiskt krångel och ekonomisk vanmakt.
Det krävs nu att politikerna försöker hitta helhetslösningar för de funktionsnedsattas situation för att ta bort dagens spärrar som hindrar dem från att komma in i arbetslivet.
I slutet av juni genomförde jag ett 15-tal anställningsintervjuer för Studieförbundet Vuxenskolans Arvsfondsprojekt ”Forum för Brukarinflytande”. Vi skulle anställa sex personer på olika deltidstjänster. Ett krav för tjänsterna var att alla som ska arbeta i projektet har egen erfarenhet som brukare eller anhörig till en brukare, det vill säga erfarenhet av hur kontakterna fungerar i förhållandet med kommunala och landstingskommunala tjänstemän, vårdinrättningar, läkare, psykologer och politiker.
Jag bedömde att samtliga jag intervjuade var anställningsbara, inte bara för projektet utan egentligen i vilket företag som helst. Genomgående var det personer med drivkraft och engagemang jag mötte, personer som dessvärre också besitter unika kunskaper om hur man inte bara behöver kämpa mot sin sjukdom, utan också mot en stelbent och ibland oförstående omvärld bestående av olika myndighetspersoner. Jag såg en entreprenörsanda hos många av dem. Men jag såg också mycket vanmakt. Myndigheterna som ska stötta och hjälpa sågs i stället som en del av deras problem.
När vi diskuterade hur arbetet är upplagt, att Studieförbundet Vuxenskolan bara kunde erbjuda deltidstjänster i projektet, och att det är ett tidsbegränsat projekt, fick flera kalla fötter.
De fyrkantiga system för ersättning till personer med olika funktionsnedsättningar som Sverige och Uppsala har, gör att en extra inkomst omedelbart får följdverkningar på bidragen, utan någon garanti att de kan återfå bidraget när tjänsten tar slut, eller om man inte orkar arbeta så mycket som man hoppades.
Det är ofta sköra människor det handlar om, och att gå från flera års sjukskrivning till en halvtidsanställning är ett väldigt stort steg. Ingen vet hur det kommer att gå. Därför måste vi ha ett system som tar bort trösklarna, så man lättare kan ta steget från sjukskrivning till arbete – och tillbaka igen om det inte skulle fungera.
Man ska aldrig behöva tacka nej till ett jobb av rädsla för att ens redan hårt ansträngda ekonomi rasar ihop. Då skickar samhället fel signaler, och vi missar viktig kompetens i arbetslivet.
Våra riksdagsledamöter måste snarast hitta en möjlighet för personer med funktionsnedsättning att kunna ta ett erbjudet arbete. Det ska kunna vara på heltid, deltid eller för enstaka dagar, för längre eller kortare perioder. Arbetsgivarna och arbetstagarna kommer att hitta arbetstider som fungerar för båda parter. Då måste de ekonomiska trygghetssystemen uppmuntra att man försöker gå från sjukdom till jobb, få ett sammanhang, en mening och en egen försörjning. Försäkringskassans regler får inte vara ett hinder för arbete, utan en försäkring för om det inte skulle fungera med det nya arbetet.
Jag är ingen expert på de ekonomiska stödsystemen för personer med funktionsnedsättning. Studieförbundet Vuxenskolan är en ideell arbetsgivare med stort socialt engagemang som till sist har lyckats rekrytera sex duktiga personer och ge dem deltidsanställningar på femtio procent eller mer. Det gör mig ledsen och beklämd att vi samtidigt år 2015 har offentliga system som motverkar individernas återhämtning och inkludering i samhället.
Jag uppmanar nu politikerna att snarast se över helheten, och hur de olika systemen ger inlåsningseffekter. Annars riskerar vi att få en permanent situation där personer med funktionsnedsättning som vill arbeta eller komma tillbaka till arbetslivet efter några års frånvaro utestängs av ekonomiska skäl. Det förlorar både individerna och samhället på.
Fredrik Sjöberg, avdelningschef, Studieförbundet Vuxenskolan Uppsala län