Obs! Denna debattartikel publicerades i augusti 2013 och har fått ny spridning i sociala medier. Följ Upsala Nya Tidning på www.facebook.com/untnyheter!
Organiserad rasism är tillåten i Sverige. Ändå har vi anslutit oss till FN:s konvention från 1965 mot alla former av rasdiskriminering.
Enligt dess artikel 4a ska ”konventionsstaterna förbjuda organisationer och organiserad och annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering, samt förklara deltagande i dylika organisationer eller dylik verksamhet som en brottslig handling straffbar enligt lag”.
Det har Sverige till skillnad från de flesta andra EU-stater inte gjort, trots att FN-kommittén mot rasdiskriminering under årtionden i allt skarpare ordalag erinrat om vår folkrättsliga förpliktelse i denna del.
Det är oroande eftersom rasism sprider sig, rasistiskt näthat florerar och det nazistiska partiet Svenskarnas parti enligt Expo stod för mer än 1 000 aktiviteter förra året.
När rasisterna demonstrerar i svenska städer och samhällen rycker polisen ut för att skydda dem och deras motståndare från varandra.
Varför har riksdagsmajoriteten under så lång tid valt att svika vår internationella skyldighet, när det gäller något för människorätt och demokrati så farligt som rasistiska organisationer? Debatten har gått i stå. Man kan urskilja sex olika skäl som anförts mot ett förbud. De följer här, åtföljda av kommentarer och skälen för ett förbud.
1.”Det räcker med den lagstiftning vi har mot diskriminering och hets mot folkgrupp!”
l Nej det räcker inte. Det tycker inte FN:s experter och det tyckte inte vårt eget lagråd, då frågan var uppe där 1986 i samband med en förstärkning av förbudet mot hets mot folkgrupp. Vår lag förbjuder vissa uttryck för rasism, men inte dess aktiviteter i organiserad form.
2. ”Ett förbud skulle innebära ett ingrepp i grundlagsskyddad föreningsfrihet!”
Fel, se regeringsformens 2 kap 24§, 2 st:”Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.” Bestämmelsen infördes i grundlagen just för att Sverige skulle kunna förbjuda organiserad rasism!
3. ”Misshagliga tankar och attityder kan inte lagstiftas bort!”
I och för sig rätt, men fel ty här handlar det inte om tankar och attityder utan om samordnad, organiserad handling.
4. ”Rasism ska bemötas i fri och öppen debatt!”
Det skulle behövas mer av sådan debatt, inte minst för att upplysa de många osäkra i opinionernas mittfält, som inte riktigt vet vad de tycker. Men det räcker inte. Aldrig så goda och väl framförda skäl påverkar sällan de inbitna rasister, som odlar sin människofientliga ideologi i organiserad form.
Fri debatt hindrade inte nationalsocialisterna att ta makten i Tyskland för att genomföra sina folkmord och andra ohyggligheter.
5. ”Ett förbud skulle tvinga rasisterna att gå under jorden!”
Vore det inte bra? Är det inte där de hör hemma? Dessutom – om detta vore ett hållbart argument, vilket det inte är – så skulle det kunna åberopas mot många former av kriminalisering, till exempel när det gäller narkotikahandel eller så kallad trafficking.
6. ”En förbudslagstiftning skulle inte bli effektiv!”
Det vet man inte förrän den prövats, men här finns mer att säga. Den avskräckande effekten av att ett handlande kriminaliseras beror på hur effektivt det avslöjas, åtalas och döms. Skulle man bara använda ett effektivitetskriterium, så borde till exempel inbrottsstöld tillåtas, eftersom upptäcktsrisken nu ligger under 5 procent och gärningen således framstår som mycket lönsam och praktiskt taget riskfri.
Om ett förbud mot rasistorganisationer ska bli effektivt förutsätts, att polis och åklagare lägger manken till. Det är nog lättare att spåra sådana sammanslutningar än att komma till rätta med alla inbrott.
Det allra viktigaste är dock inte, att ett antal fall leder till åtal och fällande dom, utan att man genom stiftad lag klargör vad som absolut inte kan tolereras i en anständig demokrati med respekt för människors rätt. Hit men inte längre!
Det har också ett egenvärde, att en stat som Sverige till punkt och pricka fullgör sina förpliktelser enligt de konventioner på människorättsområdet, som man anslutit sig till. Det finns inget hållbart argument för att Sverige ska fortsätta att åsidosätta vad folkrätten kräver.
Nu den 22 augusti inleder den behöriga FN-kommittén sin granskning av Sveriges senaste rapport och frågan om förbud mot rasistiska organisationer står på dagordningen. Ska det nu åter bli skarp kritik i internationell belysning på denna punkt eller kan den svenska regeringsdelegationen lova initiativ för att saken ska rättas till?
Peter Nobel
jur dr, f d generalsekreterare i Svenska Röda Korset
UNT 7/8 2013