Arbetets organisation är en nyckel för att möta utmaningar i svensk ekonomi. Här har samhällsforskningen bidrag att ge, men en aktuell utredning missar målet.
• Arbetslösheten är fortsatt hög, särskilt bland utlandsfödda och unga som tvingas gå mellan korta jobb.
• Ohälsotalet är högt, ojämlikt fördelat och i växande grad orsakat av organisatoriska förhållanden på arbetsplatserna.
Vilka är lösningarna?
1. Ett förslag är förändringar på arbetsmarknaden med sänkta löner för ”enkla jobb”, därtill ofta osäkra. Det kan på marginalen ge nya jobb, men priset betalas av redan lågt avlönade.
Detta bidrar inte till hållbart minskad arbetslöshet, men däremot till att skärpa det andra problemet, ohälsa i arbetslivet. Lönesänkningar så stora att de skulle radikalt öka viljan anställa har knappast föreslagits. Kraftig subventionering av jobb har gett få sysselsatta.
2. Alternativet är utveckling av arbetets organisation. Med höjda kvalifikationer och god lön främjas – som hittills – omvandling i ekonomin.
Men i dag tvingas kvalificerade anställda ta jobb längre ner i hierarkin, där de tränger undan mindre kvalificerade (le Grand, Szulkin och Tåhlin 2013). I stället bör arbetsorganisationen utvecklas med kvalificerade jobb på hög- och mellannivå, som anställda kan avancera till och därmed ge plats för mindre kvalificerade – ett slags instegsjobb.
Som komplement kan en organisation som saknar personal tillfälligt avskilja enklare uppgifter och anställa lägre kvalificerade, kanske nyanlända.
Det ger ett annat slags instegsjobb följt av utbildning. Även för dem i arbetsmarknadsåtgärder är samtidig kraftfull yrkesutbildning avgörande om det ska bli annat än meningslöst.
Sysselsättningsgraden är låg för alla utan gymnasieutbildning, särskilt nyanlända. Högre utbildning ger högre sysselsättningsgrad, utrikes födda ligger lägre. Utöver massiva, anpassade utbildningssatsningar behövs åtgärder mot uppenbar diskriminering av utlandsfödda med identiska kvalifikationer.(Bursell om Ethnic discrimination 2012).
Kvalificerade jobb med inflytande är också en förutsättning för hälsa i arbetslivet. (Aronsson&Lundberg i Arbete&Hälsa 2015/2.)
Förändring av förhållanden och organisation på arbetsplatsen är avgörande för sjukskrivnas återgång i arbete – inte terapi, sjukgymnastik eller mediciner.
Den insikten har Arbetsmiljöverket, som efter individens ”psykosociala arbetsmiljö” i nya föreskrifter från 1/4 2016 lyfter fram organisatorisk arbetsmiljö och delaktighet: Arbetsgivaren ges ansvar för tillräcklig bemanning och att anställda har kompetens att klara kraven i arbetet.
Insikten om betydelsen av arbetets organisation växer således.
Därför är det välkommet att forskningsfonden Forte nu utvärderat arbetsorganisationsforskning. Men utvärderingen missar målet när den fokuserar på individ, management och psykologi.
I dess osakliga historieskrivning karaktäriseras samhällsvetenskaplig forskning om organisation och inflytande med att ”socialpsykologisk förståelse ersattes med ’klasskamp’”. Trots detta gör utredningen en bred beskrivning av forskningsområdet men, begränsad till åren efter en radikal neddragning av forskning om just arbetets organisation. haltar den.
Historielös går utredningen vilse; den strategiska analysen blir svag.
Det är lätt att instämma i förslag om finansiering, däremot inte om Forte som bas för arbetsorganisationsforskning. De tre topposterna – generaldirektör, huvudsekreterare och styrelseordförande – har alla KI/vårdbakgrund. I styrelsen har de av regeringen utsedda ledamöterna en övervägande medicinsk profil. I december utsågs nya forskarvalda ledamöter, fyra av sju har vård/medicinsk inriktning.
Samhällsvetenskaplig forskning om arbete och organisation marginaliseras.
När uppgiften är att utreda forskning om arbetsorganisation är det anmärkningsvärt att utredningens historik jublar ”Äntligen har Sverige blivit en del i den omfattande internationella ledarskapsforskningen”. I stället bör uppgiften, som i vår bok ”Nordic Lights” (SNS 2013) vara att undersöka arbetsorganisatoriska alternativ som stärker den svenska modellens ”produktiva rättvisa” under nya förhållanden. En ny Forteutvärdering krävs.
Med sitt exportberoende påverkas Sverige av internationella trender och EU, men svensk arbetsorganisation har varit och kan vara annorlunda. Ekonomin styr inte allt. Det finns ett handlingsutrymme att bryta med amerikansk ”lean production” och utveckla det skandinaviska alternativet med avancerad teknik, och arbetsuppgifter som ger makt och autonomi åt kvalificerade anställda.
Ska svensk ekonomi återta förlorad terräng krävs satsning på kunskap om arbetets organisation:
• Sverige är unikt i att sakna ett nationellt, flervetenskapligt kunskapscentrum om arbetslivet med bibliotek, databas om landets arbetsplatser samt förmedling mellan forskning och praktik.
• Särskild uppmärksamhet bör ägnas interaktion med brukare på arbetsplatser, snarare än linjär ”implementering” av färdig kunskap.
• Forskningen bör bedrivas vid särskilda enheter vid universitet och samspela med utbildning. Skulle inte universiteten förmå härbärgera sådan forskning får fristående institut övervägas.
• Det krävs en tydlig finansiär – under arbetsmarknadsdepartementet, men även närings- och utbildningsdepartementen – som tillförs resurser från Forte (som prioriterar inomvetenskapliga kriterier och medicin, vård och hälsa) samt från Vinnova (som stödjer tillämpad forskning, men fokuserar affärsmässig innovation).
Varken Vinnova eller Forte har förmått stödja en samtidigt vetenskapligt kvalitativ och arbetsplatsrelevant samhällsforskning.
Forskning om arbetsorganisation har skurits ned, samtidigt som arbetslivets och ekonomins problem i ökande utsträckning bestäms av arbetets organisation. För att Sverige ska återta sin internationellt ledande position krävs riktad finansiering och institutioner för arbetslivsvetenskap med målen att stärka jobbkvalitet, innovation och konkurrenskraft.
Jan Ch Karlsson, professor i sociologi, Arbetsvetenskap, Karlstads universitet
Gerd Lindgren, professor i sociologi, Sociala och psykologiska studier,
Karlstads universitet
Åke Sandberg, professor em, Stockholms universitet, civilekonom och sociolog