Den skriftlÀrde al-Afghani (1837-1897) ansÄg att europeisk konstitutionell styrelseform var förenlig med islam och skulle lösa den muslimska vÀrldens politiska och sociala problem. Den shiitiske skriftlÀrde Naini (1860-1936) delade denna uppfattning och underströk att islam och konstitutionalism var bÄda emot despoti och envÀlde.
KaraktÀristiskt för dessa tÀnkare Àr att de försöker förankra sina uppfattningar i islam. Traditionalister och islamister framhÄller att Guds lag gÄr före mÀnniskans, medan reformister hÀnvisar till exempelvis rÄdslag, shura, samstÀmmighet, ijma, eller andra principer i islam som möjliggör en förening mellan islam om demokrati.
I samband med radikalislamismens framvÀxt under 1900-talet har de negativa tongÄngarna varit dominerande, men i skuggan av de oförsonliga Äsiktsuttrycken har det förts en livlig debatt bland muslimska intellektuella som stödjer demokrati och respekten för mÀnskliga rÀttigheter.
Det som skiljer den senare debatten frÄn tidigare reformistiska förestÀllningar Àr sÀttet att förankra dessa tankegÄngar i islam.
De tidiga reformisterna utgick frÄn de yttre likheterna mellan exempelvis rÄdslag i Koranen och parlamentarism. Denna jÀmförelse har mött hÄrd kritik frÄn sÄvÀl muslimskt som sekulÀrt hÄll. Kritikerna menar att de tidiga reformisterna lÀste in nya tankegÄngar i Koranen och profetens tradition. De nutida muslimska nytÀnkarna - post-islamisterna - utgÄr frÄn ett annat perspektiv. I deras diskussion görs en Ätskillnad mellan det privata och det offentliga omrÄdet. I det privata omrÄdet utgÄr man frÄn en modern och liberal tolkning av islam, som ser pÄ religionen och tron som viktiga grunder för den moderna mÀnniskans etik.
PÄ det offentliga omrÄdet förenas en tolkning av islam och modernitet som Ä ena sidan medger en nytolkning av islam, som sÄllar bort sÄdana företeelser i Koranen och traditionen som strider mot en modern mÀnniskosyn, och Ä andra sidan en pluralistisk modernitet som inte Àr antireligiös.
Den iranske skriftlÀrde Mojtahed Shabestari (född 1936) gÄr sÄ lÄngt att han hÀvdar att demokrati inte kan utlÀsas i Koranen eller profetens tradition. Detta eftersom de förestÀllningar som förknippas med demokrati och mÀnskliga rÀttigheter i dagens mening tillhörde det sÄ kallade otÀnkta i dessa kÀllor. De bygger pÄ normer och vÀrderingar som Àr sprungna ur det moderna samhÀllets förutsÀttningar och strukturer, medan islams urkunder nedtecknades lÄngt innan modernitetens strukturförÀndringar Àgde rum.
Han framhÄller att demokrati och mÀnskliga rÀttigheter symboliserar politisk och social rÀttvisa och Àr bland de högsta normerna som skall respekteras i en styrelseform. Dessa rÀttigheter Àr, enligt Mojtahed Shabestari, knutna till mellanmÀnskliga relationer samt förhÄllandet till samhÀllet och staten och har ingenting med religiös tillhörighet att göra.
Han skriver att i en demokrati skall varje individ oavsett bakgrund och tillhörighet Ätnjuta grundlÀggande medborgerliga fri- och rÀttigheter. Han framhÄller dock att dessa friheter inte kan garanteras utifrÄn en klassisk-historisk, traditionell eller islamistisk tolkning av islam, eftersom de utgÄr frÄn förmoderna förestÀllningar som gör Ätskillnad mellan mÀnniskor och förordar olika former av inskrÀnkningar i mÀnniskors fri- och rÀttigheter pÄ grund av deras könstillhörighet, tro, etc, och utgÄr frÄn mÀnniskans skyldigheter gentemot Gud och inte utifrÄn hennes rÀttigheter.
Enligt denna uppfattning saknar traditionell eller islamistisk tolkning de teoretiska och filosofiska förutsÀttningarna för en demokratisk grundsyn.
Sett ur detta perspektiv blir en reformering av de shari'a-lagar som bryter mot modern mÀnniskosyn och rÀttsuppfattning en viktig förutsÀttning för att förena islam med demokrati och mÀnskliga rÀttigheter..
Denna reformering stÄr inte i strid mot islam, eftersom tidigare exegeters tolkningar av islam bygger pÄ mÀnskliga kunskaper och kulturella referensramar som bottnar i förmoderna förhÄllanden. Reformeringen begrÀnsas inte till de tidigare exegeternas tolkningar utan omfattar i lika hög grad sharialagar som hÀrrör frÄn Koranen, ty mÄnga av dem utgÄr frÄn den förmoderna samhÀllsstrukturens förhÄllanden och dess patriarkala traditioner. Dit hör exempelvis de sharialagar som reglerar kvinnors arvsrÀtt, som innebÀr att de Àrver hÀlften sÄ mycket som mÀn, att tvÄ kvinnors vittnesbörd vÀrderas som en manlig muslims vittnesbörd, att kvinnors rÀtt till skilsmÀssa Àr begrÀnsade i förhÄllande till mÀn med mera.
Dessa sharialagar ska betraktas som tidsbundna och mÄste revideras sÄ att de stÄr i samklang med det moderna samhÀllets förhÄllanden.
Mojtahed Shabestari anser att de sharialagar som infördes i islams begynnelse hade för avsikt att förbÀttra mÀnniskans livsvillkor och var de facto en förbÀttring i jÀmförelse med tidigare förhÄllanden. Kvinnor som saknade arvsrÀtt fick exempelvis begrÀnsad arvsrÀtt, vilket kan betraktas som en progression. En reformering ska ta sin utgÄngspunkt i samma anda, det vill sÀga genomdriva nya förbÀttringar.
En nytolkning som gör föreningen mellan islam, demokrati och mÀnskliga rÀttigheter möjlig mÄste, enligt den egyptiske muslimske tÀnkaren Abu Zeid (född 1945), utgÄ frÄn en avmystifiering av det religiösa
tÀnkandet, som gör det möjligt att granska den religiösa traditionen, de muslimska företrÀdarnas tolkningar och deras kÀllor utifrÄn ett vetenskapligt perspektiv.
Det handlar alltsÄ om ett förvetenskapligande och en rationalisering av den religiösa debatten som anvÀnder sig av en prövande hÄllning. En nytolkning av islam som gör denna förening möjlig kan ses som en modern muslimsk reformrörelse som vÀljer integration före marginalisering.
De nya tolkningarna utgör delar av en omvandling och integration för att möta det samhÀlle som muslimer möter i majoritetssamhÀllena i vÀst eller den sociala och kulturella utveckling som förÀndrat muslimska lÀnder.
Mohammad Fazlhashemi
docent vid institutionen för historiska studier, UmeÄ universitet UNT 18/11 2006
docent vid institutionen för historiska studier, UmeÄ universitet UNT 18/11 2006