Regeringen har i budgeten för 2018 ambitionen att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsnation. Miljö- och klimatsatsningarna är på en historiskt hög nivå med 5 miljarder kronor 2018, 7,9 miljarder kronor 2019 och 10 miljarder kronor 2020.För en månad sedan publicerade också statsminister Stefan Löfven och Frankrikes president Emmanuel Macron en debattartikel i Dagens Nyheter om ett samarbete kring grön innovation.
Men fina ord, stora satsningar och bilaterala samarbeten i all ära.
Hur ser egentligen Sveriges förutsättningar ut att nå de ambitiösa målen, leverera på löftet om grön innovation och att fylla de fina orden med mening? Hur förhåller sig till exempel kompetensförsörjningen till visionerna? Macron och Löfven gör en poäng av att deras tankar lades fram på universiteten i Sorbonne respektive Uppsala. Hur dimensioneringen i universitets- och högskoleutbildningar ser ut, i förhållande till satsningen, är därför av stort intresse. Kommer utbudet att matcha efterfrågan?
Naturvetarna släppte nyligen vår årliga rapport med analyser kring arbetsmarknadstrender för våra professioner på fem års sikt. I rapporten konstateras att det finns en rad professioner som det kommer att råda brist på framöver. Bland annat matematiker, statistiker och kemister är framtida bristkompetenser. Dessa kompetenser är centrala för att klara en omställning till ett hållbart samhälle och för att främja grön innovation. Prognoserna är dock gjorda innan regeringen lade sin budgetproposition, vilket gör frågan än mer problematisk. Efterfrågan på många naturvetenskapliga professioner kommer nämligen att öka än mer med dessa satsningar. Tidigare under hösten var innovations- och kemiindustrierna (IKEM) ute och talade om att den svenska kemiindustrin på tio års sikt behöver rekrytera till cirka 6 500 tjänster som kräver högre utbildning. I ett femårsperspektiv uppskattas att tio procent av personalen måste ersättas och på tio års sikt rör det sig om cirka en fjärdedel, mycket på grund av pensionsavgångar. Bland de kompetenser som identifieras som svårrekryterade redan i dag, och än mer på längre sikt, nämns bland annat kemister. Kemikompetens är nödvändig för att finna de innovativa lösningarna kring människors påverkan på miljö, tillgång till energi och tillgång till livsmedel som regeringen satsar på.
En annan sektor med kunskapsintensiva verksamheter och hög andel högskoleutbildade är statlig sektor.
Arbetsgivarverket har konstaterat att en av de verksamheter där myndigheter upplever stora problem med rekrytering är FoU, forskning och utbildning. Naturvetare tillhör de svårrekryterade. Vad som är allvarligt med statlig sektors rekryteringsproblem är att det i förlängningen kan äventyra viktiga samhällsfunktioner om inte rätt kompetens går att hitta. Kemikalieinspektionen är till exempel beroende av toxikologer och ekotoxikologer som kan bedöma risker med olika kemiska ämnen och hur dessa påverkar människor och miljö.
Det finns bara cirka 500 toxikologer i Sverige, varav merparten i Stockholm och Mälardalsregionen. Efterfrågan på toxikologer kommer också att öka framöver. De spelar en viktig roll för att miljö- och klimatmålen ska nås samt för tillstånd för bekämpningsmedel, som är viktiga för livsmedelsproduktionens konkurrenskraft som regeringen också vurmar för.
Tjänsteföretagens arbetsgivar- och branschorganisation Almega har också identifierat akuta svårigheter att hitta rätt naturvetenskaplig kompetens.
I deras senaste konjunkturrapport konstateras att särskilt kunskapsintensiva branscher behöver fortsätta att anställa i hög takt. I nuläget har de dock akuta svårigheter att hitta rätt kompetens och inom vetenskap, teknik och FoU, där många av Naturvetarnas medlemmar verkar, finns det en brist på bland annat teknikkonsulter.
Efterfrågan på denna typ av kunskapsintensiva tjänster, och de kompetenser som kan utföra dem, kommer också att öka som en konsekvens av regeringens satsningar i budgeten. Konsultbolag inriktade på olika miljölösningar, innovationer och ”tekniksprång” kommer att ha ett stort rekryteringsbehov av naturvetenskapliga kompetenser på tio års sikt. Att den sektor på arbetsmarknaden som de senaste åren har haft störst tillväxt, tjänstesektorn, har ökande rekryteringsproblem är också oroande för hela den svenska ekonomin.
Det är något som inte går ihop i regeringens satsningar. Trots att det nationella innovationsrådet har identifierat digitalisering, miljö- och klimat samt life science som områden för att stärka Sveriges konkurrenskraft har regeringen missat att lägga grunden innan man börjar bygga huset. Produktivitetsavdraget i kombination med ett på senare år för lågt utbildningsanslag till naturvetenskapliga utbildningar inom universitet och högskolor, har lett till en stor urholkning av resurser till dessa utbildningar. Om dessa system behålls måste anslagen till naturvetenskap, teknik, livsvetenskaper och närliggande områden ökas kraftigt.
Förutom detta ser också framtiden inom grund- och gymnasieskola problematisk ut. Det behöver göras större satsningar på att få fler duktiga grund- och gymnasielärare i de naturvetenskapliga ämnena. Inte minst inom kemi är detta behov redan i dagsläget skriande och på längre sikt, då detta även är en nyckelkompetens i omställningen till ett hållbart samhälle, kommer behovet att växa.
Naturvetarna önskar inte att regeringens satsning ska vara ett tomt löfte vare sig vad gäller klimat- och miljömål, viktiga samhällsfunktioner eller tillväxt. Att lägga en stabil grund innan man bygger huset är nödvändigt för att det ska stå starkt i klimatförändringens stormar. Det behöver satsas mer på naturvetenskapliga utbildningar inom universitet och högskola samt på att säkra den naturvetenskapliga kompetensen i grund- och gymnasieskola. Det är så man lägger ett stabilt fundament för klimat- och miljömålen. Vi för gärna en konstruktiv dialog med regeringen och andra parter på svensk arbetsmarknad i dessa frågor framöver.
Per Klingbjer
Förbundsdirektör, Naturvetarna
Kristofer Jervinge
Utredare, Naturvetarna