I hela västvärlden befinner sig dagspressen i kris. En stor del i krisen är naturligtvis den ekonomiska som till stor del beror på att annonsörer övergått till reklam i tv och på internet. Detta är dock inte hela sanningen eftersom även andra media befinner sig i kris.
UNT:s chefredaktör och ansvarige utgivare Kalle Sandhammar skriver (31/1) en krönika om god journalistik, där huvudtemat är att god journalistik ska ha läsaren i centrum. Detta är naturligtvis viktigt och sant, men det kringgår, tror jag, kärnfrågan.
Det som drabbat medierna i västvärlden är till övervägande del en förtroendekris och det viktiga nu är att återvinna läsarnas, eller kanske mer allmänt mediekonsumenternas förtroende.
Det bör i detta sammanhang påpekas att inte bara medier utan även journalister som yrkesgrupp har fått erfara ett minskat förtroende.
Om medierna ska återvinna förtroendet så måste det börja med att journalisterna som yrkesgrupp granskar sig själva.
Det finns två honnörsord som borde stå över varje dörr i varje mediehus.
1. Det första är hederlig journalistik. Det innebär att när en journalist vill skriva om en människa – i vilket sammanhang som helst – och för att få material för en artikel har ett samtal med vederbörande, så skall journalisten tala om att han/hon/hen är en journalist och att syftet är att åstadkomma ett journalistiskt reportage.
Detta är något som jag framfört till nära vänner och nära släktingar i många år och alltid mötts av invändningen att ”då kan man inte avslöja ...”. Ja vad är det man vill avslöja? Är det ohederliga politiker och tjänstemän?
Jag anser att priset fär en granskande journalistik som är ohederlig är alldeles för högt.
Det pris som betalats är nämligen en hel yrkeskårs heder. Journalister är inte den enda yrkesgrupp för vilken kollegernas respekt är det som för individen är viktigast men när, som det kanske blivit för journalister, den interna rangordningen blir en viktigare drivkraft än omgivningens respekt, då är det en yrkeskår som lever farligt.
2. Det andra honnörsordet är konsekvensneutral journalistik. Mediers och journalisters roll är att förmedla fakta – oavsett konsekvenserna. Tidningsläsare, tv-tittare och radiolyssnare ska betraktas som vuxna tänkande människor. När medier har en agenda att gynna eller missgynna en åsikt, ett parti eller en grupp, så blir det dålig journalistik. I Sverige har det blivit ett mantra att ”ingenting i vår tidning får gynna Sverigedemokraterna”, eller att ”detta kan öka främligsfientligheten”.
Att journalistik är konsekvensneutral handlar inte bara om hur nyheter presenteras. En lika viktig del gäller valet av vilka nyheter som skall rapporteras.
Många av dem som ifrågasätter det som ofta går under benämningen MSM (main stream media) är övertygade om att det finns viktiga nyheter som inte rapporteras.
Jag har i många år varit tydlig med att jag är mycket kritisk mot den förda klimatpolitiken i Sverige och stora delar av västvärlden. Min huvudinvändning är att klimatpolitiken gör en oerhörd skada till försumbar eventuell nytta. Detta gäller speciellt användningen av biobränslen för fordonsdrift. Jag har exempelvis hävdat att det är en skam för Sverige att den svenska staten subventionerat att det som kunde ha blivit mat åt hungriga människor i stället användes till att göra sprit åt törstiga bilar.
Anledningen till att jag nämner detta är att rapporter om väder i olika delar av världen är ett så tydligt exempel på ett avsteg ifrån konsekvensneutraliteten. Denna vinter har Sydeuropa, Mellanöstern och Nordafrika drabbats av en köldvåg som krävt många människoliv och orsakat stort lidande exempelvis bland flyktingar. Detta faktum har i stort sett förbigåtts med tystnad i medierna. Det har visserligen blivit tydligt i livsmedelsbutikernas grönsaksdiskar, där det meddelats att på grund av extremväder i Sydeuropa är det i år ont om grönsaker och frukt, men medan medierna frossade i att berätta om att det under några dagar var ovanligt varmt i Arktis, så skrevs det mycket litet om den svåra vintern söder om oss.
Det har i medierna funnits en tro att om man rapporterar om alla fall där vädret är ovanligt varmt så skall medvetenheten om klimathotet öka hos allmänheten.
Detta är därför ett typexempel på hur en god avsikt leder till ett avsteg ifrån konsekvensneutral journalistik.
Avslutningsvis är en journalistik som inte är hederlig och konsekvensneutral en dålig journalistik.
Sten Kaijser, professor emeritus i matematik