Just nu pågår i Uppsala kommun en uppdatering av den gällande översiktsplanen från 2010 med ett förlängt tidsperspektiv till 2050. Under samrådstiden har en första skiss till ett planförslag testats i dialog med Uppsalabor och samhällsaktörer. Utifrån synpunkter i samrådet och fortsatta utredningar revideras planförslaget och ställs ut på nytt i vår för allmänhetens synpunkter inför slutlig revision och ställningstagande i Kommunstyrelsen vintern 2016.
Förslaget till översiktsplan (ÖP) innehåller många intressanta och väl genomarbetade tankar om Uppsalas utveckling ur många olika aspekter. Våra synpunkter här handlar uteslutande om exploateringen av jordbruksmarken kring Uppsala, då vi anser att detta är en av framtidens viktigaste ödesfrågor.
I planförslaget föreslås att mycket stora områden som i dag är jordbruksmark vid behov ska kunna bebyggas. Vi anser att detta inte är förenligt med en hållbar utveckling.
I samrådshandlingen redovisas två strukturbilder där bland annat den så kallade Stadsväven, vilken markerar de områden som är bebyggda samt ska kunna bebyggas vid behov, finns angiven. I förra ÖP från 2010 lades stora områden som i dag är jordbruksmark in i Stadsväven. I det nu aktuella förslaget har ytterligare stora jordbruksarealer lagts in i den så att hela slätten söder om Uppsala mellan Fyrisån i väster och E4 i öster vid behov ska tillåtas bebyggas. Dessutom ingår nya jordbruksarealer öster om E4 vid utfarterna mot Gunsta och Jälla i Stadsväven.
Sammanlagt ligger uppskattningsvis 10–15 kvadratkilometer jordbruksmark i Stadsväven – en hisnande hög siffra.
Dilemmat är att detta förslag på exploatering av jordbruksmark runt Uppsala sker i en tid då jordbruksmark globalt håller på att bli en bristvara. Forskning visar att redan i dag är efterfrågan på odlingsbar mark i världen på väg att överstiga tillgången, samtidigt som odlingsmark förloras i spåren av klimatförändringar och brist på vatten. Södra Europa förväntas få ett torrare klimat som försämrar förutsättningarna för jordbruksproduktion, medan norra Europa blir varmare och får förbättrade förutsättningar.
Sveriges roll som en viktig aktör på jordbruksmarknaden för att bidra till den inhemska och internationella livsmedelsförsörjningen förväntas således öka.
Detta sätter en stor press på den befintliga åkermarken, som ska räcka till för odling av livsmedel, foder, textilfiber och biobränsle. Enligt FAO kommer tillgången på mat i utvecklingsländerna att behöva fördubblas till år 2050. Innehav av odlingsbar mark kan snart få samma strategiska betydelse som oljan har haft. Vi går troligen in i en ny fas med ständigt ökande konflikter om markresurserna.
Detta tillsammans med uppenbara risker för en framtida alltmer instabil omvärld med inte bara krigsflyktingar utan också försörjningsflyktingar gör att Sverige har anledning att stärka sin beredskap vad avser den långsiktiga försörjningsförmågan. I dag importerar vi så mycket som cirka 50 procent av vår livsmedelskonsumtion. Om en global utjämning av levnadsvillkoren ska ske så kan vi inte fortsätta att importera mat i nuvarande utsträckning – i många fall från länder som har mindre åkermark per person än vi.
Att i detta perspektiv som i samrådshandlingen för ÖP planera för exploatering av uppåt 10-15 kvadratkilometer jordbruksmark är magstarkt.
I samrådshandlingen framhålls att Uppsalaslätten har stor betydelse för jordbruksproduktion, upplevelse- och kulturmiljövärden och för att behålla Uppsalas karaktär av ”staden på slätten” inklusive viktiga siktlinjer. Det anges att jordbruksmarken i omlandet, utanför Stadsväven, ska värnas och ingrepp som försvårar fortsatt brukande ska undvikas. Så långt är allt väl.
Vår invändning är att också jordbruksmarken inom Stadsväven borde värnas på samma sätt. Om scenariot att all jordbruksmark inom Stadsväven exploateras slår in så försvinner ju Uppsalas karaktär av ”staden på slätten”.
När man anländer söderifrån med tåg eller bil kommer den mesta av sikten att skymmas av bebyggelse i stället för att öppnas av en slätt med Uppsala och dess karaktärsbyggnader i bakgrunden.
Med andra ord borde ingen jordbruksmark ingå i Stadsväven. I stället ska man i varje ny fördjupad plan och detaljplan väga behovet av exploateringen mot kravet i Miljöbalken (MB 3:4) där det står att ”Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk”.
Att placera jordbruksmarken i Stadsväven och ange att den inte behöver värnas på samma sätt som jordbruksmarken utanför Stadsväven är att ta udden av Miljöbalken.
I en statlig utredning 2013 kritiseras Sveriges kommuner för att man generellt sett inte tillämpar lagstiftningen i MB 3:4. Jordbruksmark exploateras i dag i allmänhet utan de avvägningar och beslutsunderlag som lagstiftningen kräver enligt utredningen.
Uppsala kommun har senaste åren gjort mycket för att effektivisera markanvändningen, speciellt i bostadsområden. Men det finns fortfarande mycket att utveckla när det gäller effektivare markanvändning, inte minst i områden för etablering av handel och företag.
Länsstyrelsen i Skåne går före genom att ställa upp miljömålet att exploateringen av åkermark med byggande på sikt ska upphöra helt – en nollvision. Uppsala skulle kunna vara en liknande pionjär och förebild.
Första steget vore att i det pågående översiktsplaneringsarbetet ta bort nuvarande jordbruksmark från Stadsväven i planhandlingarna och fortsatt fokusera på förbättrat utnyttjande av redan exploaterade ytor. Nya markexploateringar bör ske på mindre värdefulla markslag där mat inte kan produceras, inte på jordbruksmark.
Ingmar Messing, professor i markvetenskap, SLU
Rune Andersson, f d programchef MAT 21, SLU