Vi har i dag ett extraordinärt läge i kommunerna vad gäller mottagande av människor på flykt. Det gör att även förskolor och skolor måste rusta sig för nya utmaningar.
Samtidigt sker en omorganisering av mottagandet i Uppsala kommun för att effektivisera skolplaceringar, vilket lägger större ansvar på de enskilda skolorna.
Risken finns att det åtminstone till en början kommer kunna vara svårt för förskolor och skolor att täcka upp för alla behov – det är inget vi ska sticka under stol med.
Men det finns en sak som kan underlätta ett bra mottagande av nyanlända barn och elever i förskola och skola till en mycket liten kostnad och som därför är viktig att uppmärksamma både beslutsfattare och yrkesverksamma på: det kurativa stödet.
En relativt enkel och billig åtgärd som kan få oproportionerligt god effekt är att låta nyanlända barn och unga uttrycka sig och bearbeta upplevelser genom lek och skapande verksamhet.
Barn och unga behöver få ge uttryck för sina upplevelser på sätt som passar dem. Genom att ges utrymme att tillsammans med en trygg vuxen hantera händelser och bearbeta intryck genom exempelvis rollek eller genom att rita och måla ger vi barnet möjlighet att försöka förstå sin omvärld och hantera sin situation på ett sätt som anpassats till dem.
I ett läge när både Röda Korsets traumaenhet och BUP har flera månaders väntetid samtidigt som många nyanlända barn och unga bär på svåra upplevelser behöver mycket kunna lösas på plats i förskola och skola.
I många fall räcker det långt för barn och unga att bli sedda, lyssnade på och bekräftade av en inkännande vuxen. Men då är det viktigt att minnas att alla barn och unga inte främst vill prata om sina upplevelser. Några vill hellre visa med bilder och rita teckningar, andra leka fram en berättelse eller uttrycka sina frustrationer genom annan skapande verksamhet.
Förskola och skola kan här göra mycket med små medel för barn i behov av stöd på grund av trauma, stress, oro, ovisshet eller saknad, även om man i vissa fall självklart behöver remittera vidare till professionell vård.
Leken är barnets sätt att göra sin omvärld greppbar och begriplig. Genom lekhandlingar bearbetas händelser och upplevelser på ett sätt som gör att lekandet i sig självt blir läkande. Detsamma gäller för många andra skapande verksamheter och estetiska uttrycksformer. När nu förskola och skola står inför stora utmaningar och samhällets beredskap för traumabearbetning och stöd inte är helt i takt med sin tid bör pedagoger, kuratorer och psykologer såväl som rektorer, skolchefer och politiker utbilda sig om lekens betydelse och läkande kraft och värna dess värde i förskola och skola.
Lekstöd måste kunna ges vid behov, exempelvis genom enskilda lekstunder med pedagog, till barn som av någon anledning fått sin lekutveckling påverkad negativt av krig och flykt eller som behöver få möjlighet att uttrycka sig och bearbeta upplevelser på ett sätt anpassat till dem.
Estetiska uttrycksformer som drama och bild bör erbjudas på alla stadier i skolan och användas som individuellt stöd till elever i behov av detta.
Om vi är informerade om lekens och skapandets läkande kraft samt mänskliga relationers betydelse för vårt mående och låter detta perspektiv genomsyra vårt mottagande i förskola och skola kan vi främja en god utveckling för nyanlända barns och ungas hälsa. Detsamma gäller självklart även alla andra barn och unga i vårt samhälle.
Det låter enkelt men är tyvärr inga självklarheter. Både lekstöd och estetiska verksamheter såväl som skapande av trygga relationer behöver lyftas som hälsofrämjande faktorer i arbete med barn och unga.
Utrymmet före detta måsta öka, inte minska. Låt oss uppmärksamma hur användandet av personella resurser i förskola och skola kan användas på bästa sätt i mottagandet av nyanlända barn och elever. Här kan det kurativa stödet genom relationsbygge, lek och skapande verksamhet fylla en avgörande funktion.
Karin Hallén Sehlin
arbetar på Barnombudsmannen i Uppsala och som skolkurator för nyanlända elever på LYSA-enheten