Attacken mot sjukhuset i Kunduz, i Afghanistan, är ett brott mot Genèvekonventionen och mot allt vad humanitär och internationell rätt heter, ja mot själva idén om att civilbefolkningen i möjligaste mån skall skyddas varhelst krig och militära strider pågår. Och vad kan vara mera civilt, humanitärt och skyddsvärt än sjukhus?
Ändå utsattes sjukhuset i Kunduz för ett regelrätt bombangrepp. Och detta trots att representanter för Läkare utan gränser långt tidigare informerat USA och Nato om var sjukhuset var beläget (de hade uppgett exakta GPS-koordinater). Ja, de ringde även sedan angreppet inletts och bad om stopp på bombandet. Men icke! Bomberna fortsatte ändå att falla, med slutresultatet 22 döda (10 patienter, varav 3 barn, och 12 läkare, sjuksköterskor och andra sjukvårdsanställda) samt 37 skadade (varav 19 ur personalen).
Ögonvittnen har berättat om patienter på intensivvårdsavdelningen som hittades brända till döds i sina sängar och om en patient som dog under pågående operation, till följd av bombattacken.
Den italienska hjälporganisationen Emergency, som också bedriver sjukvård i krigshärjade länder, har totalt tre sjukhus i Afghanistan, en mödravårdsinrättning och 45 akutmottagningar. De har redan tagit emot patienter från det bombade sjukhuset i Kunduz och uppger sig nu vara mycket oroade, allrahelst som antalet sårade och civila dödsoffer i landet bara ökar, månad för månad.
Gino Strada, en av Emergencys grundare och tillika en av mottagarna av årets Right Livelihood-pris, har kraftigt fördömt attacken på sjukhuset i Kunduz. I egenskap av krigskirurg är han motståndare till krig som sådana och hävdar, i ett uttalande för den italienska tidningen il Manifesto, att det inte finns någonting som kan ursäkta denna attack:
"Ett misstag, visst, liksom man av misstag redan dödat mer än 19 000 civila! I grund och botten finns det inga som helst konventioner och humanitära rättigheter som kan hindra det här kriget från att visa sig vara precis vad det är: en massaker på civila, på kvinnor, barn, läkare och sjuksköterskor. Ingen skonas. Bombningen av detta sjukhus utgör själva beviset för krigets brutalitet."
Egentligen gör det, menar Strada, ingen större skillnad om denna attack var avsiktlig eller oavsiktlig. Antingen handlade det "om ett beslut fattat av en grupp idioter runt ett bord" eller också var det "ett rent misstag", en så kallad "collateral damage" på krigarspråk. I båda fallen lika oacceptabelt och förödande.
Självklart får ingen krigförande bryta mot Genèvekonventionen. Självklart får ingen stat i världen begå krigsförbrytelser. Men krig kan aldrig humaniseras, de måste helt enkelt avskaffas. Allt enligt en kirurg som alltid står på offrens sida och som grundar sina ställningstaganden och sin uppfattning om världen och människan vid operationsbordet.
Man kan heller inte, som svensk, försvara sig med att vårt land inte har något med detta krig att göra. Sverige har fortfarande militär personal i Afghanistan, i den Natoledda koalitionsstyrkan Resolute Support Mission (RSM), och blir alltså — direkt eller indirekt — medansvarigt även för attacken på Läkare utan gränser och deras sjukhus i Kunduz.
Är det då inte dags att äntligen sätta en definitiv punkt för det svenska deltagandet i USA:s och Natos krig i Afghanistan?
Margareta Zetterström, författare och översättare