Att regeringen beslutat utreda den svenska militära Afghanistan-insatsen är naturligtvis lovvärt. Men dessvärre blev det ingen oberoende kommission som fick uppdraget, vilket många kritiker av insatsen önskat, utan en enmansutredare som knappast kan beskrivas som annat än jävig: socialdemokraten Tone Tingsgård som var vice ordförande i försvarsutskottet när beslutet om svenskt deltagande togs.
I förhoppning om att denna utredning ändå ska leda någon vart har tidigare försvarsministern Thage G. Peterson (S) och tjugosex andra svenska opinionsbildare, varav jag är en, tillställt utredningen en skrivelse rubricerad "Sanningen om kriget måste fram!". Där står bland annat att läsa:
"Svenska folket, som av politiker och militärer överraskande och utan offentlig debatt leddes in i Sveriges första krig på nästan 200 år och som betalat de miljarder som kriget hittills kostat, har rätt till en ärlig, allsidig och offentlig granskning av detta krig som bröt vår långa fred. Veteraner från kriget, anhöriga till offren för kriget, alla har rätt att få veta varför och hur Sverige drogs med i kriget och vad resultaten blivit. De mål för kriget som måste ha funnits skall redovisas och ställas mot uppnådda resultat."
Det figurerar nämligen så många missuppfattningar om den svenska insatsen (att den skulle vara en del av en fredsbevarande FN-styrka till exempel) och så många frågor som till följd av sekretess fortfarande är obesvarade (vilka kontakter och påtryckningar föregick det svenska beslutet att delta? har svenska soldater även deltagit i så kallade "targeted killings", det vill säga utomrättsliga mord på enskilda individer? hur mycket har den svenska insatsen kostat totalt? etcetera.) att det verkligen finns skäl att nu kräva alla kort på bordet.
I dag inser de flesta seriösa bedömare att hela detta krig är ett totalt misslyckande. Säkerhetsläget har bara förvärrats, terrorismen fått ytterligare gödning och precis som i alla moderna krig är det civilbefolkningen som drabbats hårdast. Afghanistan är alltjämt mycket fattigt och plågat, ett land där produktion av opium är den enda näring som riktigt blomstrar och där korruptionen är skyhög.
Varför beslöt då det alliansfria Sverige att delta i ett krig som inleddes på eget initiativ av USA och Storbritannien? Kan det ha haft något att göra med det svenska närmande till Nato som samtidigt pågick? Kan denna insats av vissa svenska militära och politiska kretsar ha setts som en chans att kvalificera vårt land för ännu fler Natouppdrag och kanske även för ett framtida svenskt Natomedlemskap? Men varför beskrivs då den svenska insatsen ibland fortfarande som en FN-insats när det nu var från USA och Storbritannien inbjudan kom? Ja, varför svarade Sverige ja till denna inbjudan, trots att regeringen dessförinnan satt som villkor att insatsen skulle vara i högst sex månader, ske i FN-regi och dessutom innefatta även muslimska stater?
Den internationella ISAF-styrkan, där Sverige ingår, har sedan 2003 stått under Natobefäl. Den har med åren alltmer smält samman med den amerikanska styrkan och dess uppgift övergått från defensivt fredsbevarande till offensiv krigföring. Men varför har då vårt land, när andra länder dragit sig ur och förutsättningarna för insatsen ändrats, ändå fortsatt att delta i detta förödande och ur alla synpunkter direkt kontraproduktiva krig?
Den och andra frågor vill vi som undertecknat skrivelsen "Sanningen om kriget måste fram!" gärna ha svar på. Både för Afghanistans, Sveriges och världsfredens skull.
Margareta Zetterström, författare och översättare