I våras censurerades den danske konstnären Tom Krestesens konstverk ”Fris om liv” bort från foajén på Sveriges Geologiska Undersökning utan att någon hade tagit anstöt under de ca 40 år den var uppsatt där. Livsbejakande naket och fri från falskhet. Med detta i färskt minne känns det obehagligt att vi i framtiden invid Uppsalas blivande ”paradgata” får se ett budskap från det förljugna paradiset ”Deutsche Demokratische Republik”. En DDR:s ”Höga Visa”?
Borde jag vara glad över att känna igen mig i barnen med den blå halsduken? Jag var 10 år och jag var ju en av dem. Jag hade en sådan halsduk. På gymnastiklektionerna fick vi, och säkert också dessa tre leende ”pionjärer”, marschera i truppformation och kasta handgranatsattrapper, samla skrot eller plocka coloradobaggar på potatisfälten. I socialismens namn och alltid med dessa propagandaaffischer framför ögonen!
Senare, på gymnasiet i Sverige, fick jag se mina kamrater läsa en färgrik tidskrift tryckt på finaste högglanspapper som beskrev hur underbart det var att leva i proletariatets diktatur. Direktreklam från DDR. Väldigt dyrt för DDR trots att man redan då gick på knäna. ’Varför läser ni sånt’, frågade jag. ’Ja men, det är gratis!’ Politisk medvetenhet, kallas det.
Förstår dagens unga generation att kritiskt granska detta ”konstverk” ur ett historiskt perspektiv? Eller kan alla resonera som Håkan Holmberg i understreckaren i UNT den 24 september? Vilka är de som förutom konstnären själv insiktsfullt kan tolka innebörden av bilden?
Och vad kommer alla dessa turister från Baltikum, Ryssland, Polen, Tjeckien etc, som sedan många år hittar till Uppsala, att tycka. Det är rena, rama hånet.