Den 25 november är det FN:s internationell dag för att motverka mäns våld mot kvinnor. Våld finns i alla delar av samhället. Både män och kvinnor är både förövare och offer. Men det våld som drabbar kvinnor är annorlunda, det är grovt, upprepat och förövaren är nästan alltid en man som hon lever med, som kvinnan älskat och litat på.
De kvinnojourer i landet som är anslutna till riksorganisationerna ROKS och Unizon, rapporterar varje år över 100 000 stödkontakter. Närmare 2000 kvinnor och ännu fler barn bor varje år i deras skyddade boenden. Nästan lika många kvinnor och barn nekas hjälp, ofta för att kommunernas stöd brister.
S-kvinnor har länge drivit krav på en nollvision för mäns våld mot kvinnor. En självklarhet kan tyckas, men Kvinnofridsbarometern — en undersökning gjord av Unizon som kartlägger kommunernas kvinnofridsarbete — visar att i många kommuner saknas viktiga delar. Det handlar om att prioritera och avsätta resurser. Det handlar om bristande kompetens och att kommunerna inte vet vilka möjligheter och skyldigheter de har.
Varannan kommun har ingen analys av hur situationen ser ut i den egna kommunen och vet inte vilka behov som finns. Många erbjuder inte kvinnor och barn hjälp till permanent bostad, fast de enligt Socialtjänstlagen ska göra det. När det gäller barn som tvingas bo i skyddade boenden, är det särskilt sorgligt att så många kommuner brister i stöd. Var sjunde kommun arbetar inte alls med frågorna!
2015 valde 202 av 290 kommuner att delta i undersökningen, i år svarade 162. Att över 100 kommuner inte ens svarar, är upprörande. I Uppsala län är svarsfrekvensen förskräckande låg. Bara två av åtta valde att delta. Tierp deltog 2015 men hamnade långt ner i listan. I år deltog de inte. Enköping, Heby, Knivsta och Östhammar svarade inget av åren.
Håbo och Uppsala kommun hamnade i år på plats 76 respektive 77 av 162. Båda har handlingsplaner. Håbo har en kvinnofridssamordnare och Uppsala ett kvinnofridsteam. Men de ger till exempel inte stöd för permanent boende för våldsutsatta kvinnor och det saknas insatser för deras barn.
Den kommun som kommit längst är Trollhättan. Att de lyckats så bra beror på långsiktigt, stabilt och strategiskt arbete. Det går, det handlar bara om att bestämma sig. Om att prioritera, säger Monica Hansson, kommunalråd i Trollhättan.
Alla kan göra mer. 2017 borde vi ha kommit så långt att alla förstår att det här är ett problem, att vi alla är ansvariga för att lösa det. Många goda exempel visar att det går. S-kvinnor kommer fortsätta driva på för att alla kommuner ska prioritera frågan och gå från ord till handling. Den feministiska kampen är livsviktig.
Lena Hartwig
Ordförande S-kvinnor i Uppsala län
My Lilja
Ordförande S-kvinnor i Uppsala kommun
Carina Ohlsson
Förbundsordförande S-kvinnor