Mitt namn är Safiollah Alizadeh. Jag kommer från Afghanistan. Jag är 18 år. Nu bor jag i Knivsta och går på Sjögrenska gymnasiet.
När jag var 4 eller 5 år flydde jag med min familj till Iran. Där växte jag upp som papperslös flykting.
Det känns inte bra när du lever som papperslös i Iran och du är rädd hela tiden för att bli tagen av polisen. De ger dig bara två val, antingen blir du utvisad till Afghanistan eller så skickas du till kriget i Syrien.
Det känns inte bra när du vet att din kompis har blivit skjuten av gränspoliser mellan Iran och Turkiet och blivit dödad, och du är tvungen att fly samma väg som han.
Det känns inte bra att sitta i en överfull niometers gummibåt med mer än 60 personer mitt i natten, i minst två timmar, när du inte kan simma.
Jag kom till Sverige i slutet av oktober förra året efter över en månad på flykt genom Europa.
Här vill jag utbilda mig till sjuksköterska, hjälpa människor och leva i ett tryggt land, men tyvärr så är det svårt att plugga när man har det hängande över sig: att man kanske ska utvisas till ett land där ens liv är i fara, ett land som man inte känner – några av oss har aldrig levt där – ett land som till en tredjedel kontrolleras av talibaner.
I mina tankar finns oron ständigt: Vad händer om jag inte får stanna här? Vad händer om Sverige skickar mig till Afghanistan? Vad händer med mina drömmar och mina planer för framtiden?
Bara vi flyktingar kan berätta hur det känns att fly genom Europa – inte Afghanistans president som aldrig har upplevt dessa känslor och som nu säger så lätt: "Vi kan ta emot alla flyktingar som skickas tillbaka till Afghanistan."
När jag kom till Sverige var jag jätteglad och jag sa till mig själv: Bra jobbat Safi! Nu kom du till ett land som är en demokrati, ett land där alla har mänskliga rättigheter, ett land där alla har lika värde.
Sverige har skrivit ett avtal med Afghanistans regering och Afghanistan har lovat att ta emot flyktingarna som skickas tillbaka dit, och de är överens om att Afghanistan är säkert…
Men jag förstår inte…
Om Afghanistan är säkert – varför flyr folk därifrån? Om Afghanistan är säkert – varför bor presidentens familj i USA och inte hemma i Afghanistan? Om Afghanistan är säkert – varför hör jag alltid på nyheterna ord som "dödade och skadade i Afghanistan".
Vi ungdomar som kom till Sverige för ett år sen, är inte bara ensamkommande flyktingbarn. Nu är vi elever som går i skolan här, vi är klasskompisar, vi är lagkamrater som spelar fotboll här, vi är syskon och familjemedlemmar.
Jag tackar Sverige väldigt mycket för att jag fick fri skola, fri mat, fri sjukvård och fritt boende.
Vi kom till Sverige och för första gången förstod vi vad fred betyder, vad frihet betyder, vad demokrati och mänskliga rättigheter betyder och hur det känns att leva så.
Är det inte vår rättighet att få leva i fred?
Är det inte vår rättighet att studera hårt och sen arbeta och bidra till Sveriges samhälle?
Är det inte vår rättighet att få bygga vår framtid tillsammans med er i Sverige?
Safiollah Alizadeh
Ensamkommande flyktingbarn