Den 21 januari 2002 mördades Fadime Sahindal i Uppsala av sin pappa. Fadime var en fritänkande och självständig tjej som ville leva sitt eget liv och själv välja vem hon skulle leva det med. Varje år uppmärksammar vi minnet av Fadime för att också uppmärksamma hedersvåldet som skett och fortfarande sker i vårt land, varje dag.
Hedersvåld och kvinnoförtryck frodas i dag i våra segregerade förorter och ytterstäder. Enligt en undersökning vi gjort bland 1 100 ungdomar i socialt utsatta förorter upplever 28 procent av flickorna att de är mycket hårt kontrollerade av sina föräldrar. 81 procent av killarna menar att de har ett ansvar för sina systrar för att de inte ska “dra skam över familjen”.
Studien visar också att 83 procent av tjejerna i vår studie inte får ha killkompisar och att 73 procent av tjejerna inte får inleda kärleksrelationer innan de gifter sig. Av tjejerna som svarat uppger 22,2 procent att de aldrig får gå till simhallen. 37,6 procent av tjejerna uppger att de inte får ha ett förhållande för sina föräldrar. Samma siffra för killar är enbart 8,5 procent. Det är djupt upprörande att det finns ungdomar I Sverige som lever under sådana förhållanden.
Men vi ska inte tro att hederskulturen bara finns i förorterna och bland muslimer. Den finns även i många familjer som är ortodoxt kristna, hinduer eller judar. Det vi ser är ett växande samhällsproblem som berör demokratins grundsatser och som vi måste ta på stort allvar.
Våra ungdomar har rätt till jämställdhet och frihet. Vi måste våga stå upp för alla människors lika rättigheter även för ungdomar i utanförskapsområden. Vi får aldrig skygga för att bekämpa rasism och könsförtryck, oavsett var det sker. Att motverka hedersvåld och förtryck är inte rasistiskt som en del debattörer hävdar. Att fastna i beröringsskräck föder enligt vårt sätt att se det rasism och gynnar krafter som vill diskutera dessa frågor med ett helt annat syfte.
Segregation, trångboddhet, arbetslöshet och analfabetism är saker som den svenska kvinnorörelsen bekämpat och arbetat med i över hundra år. Under samma tid har problematiken på dessa områden blivit allt mindre. Nu ser vi dessvärre en tillbakagång. Segregationen blir allt värre, trångboddheten är stor till följd av bostadsbristen, arbetslösheten ökar och analfabetismen ökar. Allt fler politiker vågar pratar om feminism samtidigt som vi kan bevittna att jämställdheten i Sverige blir sämre.
Fadime ville välja sitt eget liv och sin egen vardag. Det är hon inte ensam om. Unga tjejer och killar kämpar dagligen för detta. De är dina grannar, dina vänner och kanske dina släktingar. Det enda sättet att hjälpa dem och bistå dem i deras kamp är att göra den även till din egen kamp.
Jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter ska gälla alla och alltid. Oavsett var i vårt avlånga land man bor. Därför startar vi nu Varken Hora eller Kuvad i Uppsala! Välkomna till vårt öppna möte den 30 januari.
Amineh Kakabaveh, ordförande Varken Hora eller Kuvad
Maria Weimer (L), riksdagsledamot och VHEK-ambassadör för Varken Hora eller Kuvad
Marta Obminska (M), riksdagsledamot och VHEK-ambassadör för Varken Hora eller Kuvad