Varför borde vi införa ett akutläkarsystem på Akademiska sjukhuset? Anledningen är att det nuvarande systemet fungerar dåligt.
Den som följt med i nyhetsrapporteringen den senaste tiden har kanske märkt att det duggat tätt med kritiska inlägg om hur våra akutmottagningar i landet fungerar. Sveriges radio har haft en reportageserie i ämnet, Socialstyrelsen har gjort en kartläggning som visar att det går åt fel håll med väntetiderna, Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ska granska patientsäkerheten på en rad sjukhus däribland Akademiskas akut i år.
I UNT besvarade akutencheferna en insändare från en orolig sköterska den 4 maj och utlovade några olika åtgärder. Frågan har nyligen också debatterats inom landstingspolitiken i Uppsala län.
Vad är det egentligen som håller på att hända på akuten vid Akademiska? Svaret är att det händer väldigt lite. I alla fall rent organisatoriskt.
Men medicinskt går utvecklingen framåt och har sedan länge sprungit förbi de förlegade strukturer som utgör vår akutsjukvård idag. Nu finns möjligheten att framgångsrikt diagnosticera och behandla ett antal svåra akuta tillstånd som tidigare varit hopplösa som till exempel stroke, hjärtinfarkt och trauma för att nämna några. Ett korrekt och snabbt agerande gör skillnad på liv och död.
De nya möjligheterna ställer allt högre krav på läkarna och på det stöd som dessa har från personal och teknik. I USA tvingade de allt dyrare juridiska stämningskostnaderna fram ett akutläkarsystem för trettio år sedan. Det blev helt enkelt för dyrt med alla avvikelser. En läkarkategori specialiserad på akut omhändertagande växte fram och möjliggjorde ett system för bästa möjliga handläggning av patienterna.
Sedan dess har 17 europeiska länder följt efter. Men i Sverige håller vi fast vid det gamla, där trötta och stressade kirurger, medicinare och ortopeder gästspelar på akuten likt hyrläkare. Det medför bristande kontinuitet och försvårar utvecklingen.
Enligt Socialstyrelsen söker 2,4 miljoner vuxna akuten varje år. Det innebär den näst största patientgruppen efter primärvårdens patienter.
Men det finns ingen patientförening som driver denna grupps intressen. För ingen identifierar sig som akutpatient på samma sätt som till exempel diabetiker och reumatiker gör med sina sjukdomar. Det finns bara en växande frustration bland dem som tvingas vänta på akuten och hos deras anhöriga. Akuten angår på något sätt alla och ingen. För inte vill man tänka på att själv hamna där en vacker dag?
Dagens bemanning av akuten med kirurger, medicinare och ortopeder innebär ett flertal medicinska och logistiska problem.
Som ett konkret exempel kan nämnas att en patient med bröstsmärtor automatiskt kanaliseras till medicinaren. Men det finns några mindre vanliga livsfarliga kirurgiska tillstånd som yttrar sig i bröstsmärta. Detta systemfel i upplägg ger per definition ett antal patienter i vårt land sämre odds att erhålla livräddande åtgärder i tid. Dagens Nyheter rapporterade den 10 maj om en ung man som blev hemskickad från akuten i Sundsvall och dog på grund av att han hade en kirurgisk orsak till sina bröstsmärtor, vilken missades. Men en riktig akutläkare, kallad specialist i akutsjukvård, är utbildad för att känna igen, diagnosticera och snabbt sätta in korrekta åtgärder mot alla typer av akuta tillstånd oavsett om de är medicinska eller kirurgiska enligt den gängse definitionen.
Vårt nuvarande system är ur logistisk synpunkt ineffektivt. I Lund där man infört ett akutläkarsystem tar i dag tre akutläkare hand om betydligt fler patienter än vad fyra läkare från olika specialitetslinjer gjorde för fem år sedan, utan att väntetiden ökat.
En akutläkare i USA handlägger i genomsnitt 2,5 patienter per timme. På Södersjukhuset som har Sveriges största akut tar läkarna 1,1 patienter per timme. Detta antyder även en ekonomisk ineffektivitet i den svenska modellen. Mot bakgrund av detta kan man sluta sig till att 2,4 miljoner akutbesök i dag produceras med en dålig patientsäkerhet och på ett ineffektivt sätt. Det gör situationen till ett folkhälsoproblem av rang. Om man tänker sig att exempelvis en promille av dessa patienter felbehandlas så rör det sig om 2 400 personer per år. Jämför med att det dödas cirka 300 människor i trafiken per år. Där finns dock en uttalad nollvision.
Vad kan vi då förvänta oss av ett akutläkarsystem på Akademiska? Bara det att få fasta läkare på akuten innebär att engagemang och utvecklingsarbete kommer förbättras radikalt.
Att dessa läkare sedan är specialister i akutsjukvård kommer innebära kortare tid för patienten att träffa beslutsfattande läkare, säkrare triage (=prioritering enligt svårighetsgrad), en heltäckande diagnostik, kortare tid till korrekt åtgärd, bättre patientsäkerhet och snabbare kanalisering av patienten vidare till rätt instans oavsett det är till en specialistavdelning eller åter till hemmet. Vi vill helt enkelt ge länsinvånarna och våra regionpatienter tillgång till ett akut omhändertagande enligt internationell state of the art.
Björn Holm, läkare och landstingsledamot (FP)
Martin Wohlin, universitetslektor i akutsjukvård
Nicholas Aujalay, specialist i akutsjukvård