DEBATT: Hur minska missbruk med sprutbyte?

Vi är överens med Staffan Yngve om värdet av en restriktiv narkotikapolitik. Sedan måste påpekas att vi inte tog upp frågan om huruvida sprutbyte leder till fler dödsfall. Utifrån de fakta vi redovisat beträffande narkotikadödlighet- smittspridning i UNT (28/12) har vi konstaterat att sprutbyten inte minskar dödlighet-smittspridning. Detta efter påståenden i UNT (9/12) om att avgörande för att införa sprutbyte är att rädda liv och bromsa smittspridning samt att sprutbyte bedrivits framgångsrikt i Skåne. Även Yngve påstår (Åsikt Uppsala) att det tidigare omstridda sprutbytet i Uppsala sannolikt räddade liv och att många som var med såg positivt på verksamheten.

De av oss som var med från polis och socialtjänst såg dock negativa effekter. Deltagande missbrukare hävdade med emfas, vid ingripanden mot narkotikahantering, att de var legala narkomaner som polisen skulle låta bli.

Samarbetet mellan kommunens narkotikasektion och sprutbytet var ansträngt på grund av bristfällig information om vårdbehövande missbrukare, påminnande om de problem vi sett i Lund. De sammantagna erfarenheterna menar vi inte kan leda till slutsatsen att detta sprutbyte i Uppsala sannolikt räddade liv.

Vi vill gärna påpeka att den läkare som var mest engagerad i detta begränsade sprutbyte, senare var med och startade samt deltog i det försöksprojekt för smittskydd, testning och vaccinering, som vi beskrivit tidigare. Han gjorde en värdefull insats innan sjukdom och för tidig bortgång.

Vi vill förtydliga att jämförelse mellan Stockholms län och Skåne inte är rimlig av epidemiologiska skäl för hiv. När sprutbytet i Skåne startade 1987 hade man 15 hivpositiva missbrukare. Stockholm hade då 420 hivpositiva, de flesta smittade innan testning var möjlig, vilket innebar en nivå med förutsättningar för epidemisk spridning till skillnad mot Skåne och Västra Götaland (källa Anders Anell, socialläkare Stockholm).

Även företrädare för sprutbytet i Malmö (Moestrup med flera) framförde i en skrivelse 1990: om vi bortser från etiska aspekter är det ur vetenskaplig synpunkt angeläget att Göteborg fortsätter att låta bli att dela ut sprutor så att man får en kontrollstad att jämföra med, utvecklingen i Stockholm har redan gått för långt för att man skall kunna göra en rättvis jämförelse.

Beträffande narkotikadödlighet sade 2003 tidigare generaldirektören för Folkhälsoinstitutet, Gunnar Ågren, att frågan om vilken effekt sprutbyte har på utvecklingen av sprutmissbruk är otillräckligt belyst.

Han konstaterade att Skåneregionen haft en mycket negativ utveckling för narkotikadödsfall, mer ogynnsam än övriga Sverige, och att dödsfall i samband med injektion av narkotika är den allvarligaste hälsorisken vid missbruk.

Ett ökat sprutmissbruk kan ge ett svårt läge med ökad smittspridning av hiv/hepatit. Viktigast är därför att målmedvetet fortsätta arbeta för att förebygga/minska narkotikamissbruk och ge hjälp till behandling/rehabilitering. Till detta kan ett optimalt smittskyddsarbete väsentligt bidra. Detta får man inte med sprutbyte. För hur minskar man sprutmissbruk genom sprutbytesprogram?

Kenneth Olsson
narkotikapolis, samordnare
Magnus Andersson
ordförande Kris, Uppsala
Eva Köpman
chef Ungdomscentrum, Uppsala kommun
Robert Nilsson
narkotikapolis GLE (tidigare GLG i Lund)
Åsa Carlsson
myndighetschef, missbruk vuxna, Uppsala kommun
Magnus Hänström
narkotikapolis chef, Gatulangningsenheten
Margareta Nyström
Föräldraföreningen mot narkotika, FMN, Uppsala
Ove Dahlberg
narkotikapolis chef, Spaningsroteln
Anders Broome
gruppledare, Narkotikagruppen, Uppsala kommun

Debatt: Hur minska missbruk med sprutbyte?

Missbrukare i sprututbytesprojekt i Uppsala hävdade med emfas att de var legala narkomaner som polisen skulle låta bli. Det skriver Kenneth Olsson m fl i en replik till Staffan Yngve.