Förslaget till ny budget för Uppsala kommun har två särskilda punkter för förskolan. Dels ”Att minska snedfördelningen vad gäller anställda förskollärare i syfte att alla barn ska ha tillgång till pedagogisk verksamhet under ledning av förskollärare varje dag”. Dels ökad andel med förskollärarexamen. Till detta kommer såväl för förskolan som för grundskolan att tidigt upptäcka och stötta barn i behov av särskilt stöd, mindre barngrupper, minskade lokalkostnader och höjda löner för lärare.
Uppsala har lärarutbildning och varje termin kommer nyutbildade ut för att söka jobb. Ändå har andelen förskollärare sjunkit mer i Uppsala än i jämförbara kommuner. Åtta mellanstora kommuner ingår i ett resultatnätverk som heter R8. Kostnaderna för en förskoleplats är näst högst i Uppsala. Enbart Jönköping är i nivå med vad det kostar i Uppsala, men i Jönköping fanns det 2013 86 procent med pedagogisk högskoleutbildning mot endast 46 procent i Uppsala. Och siffran för Uppsala fortsätter att sjunka. Genomsnittet för de åtta kommunerna är 61 procent. Andelen årsarbetare i förskolan motsvarar rikssnittet i Uppsala det vill säga 5,4 barn.
Så frågan är, vart tar pengarna vägen i Uppsala? De går inte till förskollärarna i varje fall.
Hösten 2012 genomfördes en stor organisationsförändring för förskolan. Kommunrevisionen genomförde en enkät två år senare om denna organisation. På frågan om cheferna är tillräckligt synliga i verksamheten svarade endast fyra procent att det var så och elva procent i viss mån. Fungerade den nya organisationen bättre än de tidigare? Fyra procent menade så. Fjorton procent svarade att den gjorde det i viss mån.
Många förskollärare kommenterade enkäten med att det vore bättre med en chef i det dagliga arbetet. De centrala förskolecheferna är sällan ute i verksamheten. Ett stort missnöje finns med organisationen. Beslut som tidigare fattades av förskollärare utifrån lokala förutsättningar och utifrån förskollärarnas professionella logik fattas nu i ett annat forum längre ifrån barnen. Stora kostnader läggs ner på externa granskare. Frågan är om det inte inneburit att tid lagts på administration i stället för pedagogisk planering. En styrning av förskolans pedagogiska verksamhet sker på så sätt.
Enkätsvaren visar på att många saknar en dialog. Att ge förskollärarna mer makt och inflytande är ett sätt att göra kommunen mer attraktiv som arbetsgivare. När det gäller just förskolans organisation har politikerna inte alls yttrat sig. Ingen förändring är i sikte trots att nuvarande organisation upplevs negativt av många förskollärare.
I budgeten (IVE) 2012–2015 infördes ett nytt begrepp: ”Pedagoger i förskolan”. Detta skulle gälla all personal i förskolan. I central samverkan begärde Lärarförbundet att yrkestitlarna ” förskollärare och barnskötare” i stället skulle användas. Kommunal stödde även denna ändring och arbetsgivarens företrädare hade ingen invändning mot detta. Ändå blev begreppet kvar i texterna. Varför?
När politikerna i en kommun tycker att alla är pedagoger är det då underligt att andelen legitimerade förskollärare minskar? Först när skolinspektionen gjort anmärkningar mot den sjunkande andelen förskollärare tycks politikerna tänka om.
Oviljan hos ledningen för förskolan att genomföra det avtal som kommunen har tecknat kring pedagogisk utvecklingstid för förskollärare är anmärkningsvärd.
I stället för att genomföra dessa förändringar som möjligen kunde stoppa tappet av förskollärare väljer den politiska ledningen att ha som en av sina främsta utmaningar att ”minska snedfördelningen av förskollärare”. Målsättningen är inriktad på att fördela de förskollärare som finns kvar på olika förskolor. Det är möjligt att politikerna menar att deras mål inte kommer att innebära en förflyttning av förskollärare från ställen där det finns god tillgång på förskollärare. Om alltför ”lärartäta” förskolor talas det redan om på förvaltningen. Risken är stor för en negativ rörlighet i kommunen. Detta kan innebära att förskollärare söker sig från kommunen.
Det finns förskolor och områden som har extra svårt att få förskollärare, men varför ställs inte frågan varför de har det? Varför tar inte förskolans ledning fram redskap som skulle kunna vända denna trend? Extra lön, god tid till pedagogisk utveckling, tillit till professionen och utveckling av ett nära pedagogiskt ledarskap.
Bengt Wiræus, debattör i skolfrågor och fackligt aktiv i Lärarförbundet i Uppsala