I UNT den 18/2 refereras kommunalrådet Stefan Hanna (C) om hans syn på de överviktigas skyldighet att genomföra ordinerad behandling i det fall man vill komma i åtnjutande av bidrag eller sjukersättningar.
Det presenterade tankefostret uppges ha sitt ursprung i Storbritannien där premiärminister David Cameron föreslagit att överviktiga, alkoholister och narkomaner avses få minskat bidrag om de vägrar gå med på en behandling.
I logikens namn måste väl förslaget också gälla andra grupper. Diabetiker som motsätter sig insulin eller ryggpatienter som inte vill bli opererade för sitt diskbråck. Föräldrar som motsätter sig vaccinationer skall väl inte heller få ”vabba” när barnen får mässling?
Stefan Hannas resonemang tycks bygga på föreställningen att överviktiga karaktäriseras av likgiltighet för sin situation och motstånd mot behandling. Annars hade han väl inte pekat ut de överviktiga?
Är det någon grupp av patienter som verkligen sökt alla vägar och villovägar till behandling så är det de överviktiga.
Dessa ”behandlingar” har ofta lett till ett jojo-bantande påminnande om en hopplös kamp i kvicksand. Stefan Hanna tycker generöst nog att man inte måste bli helt frisk ”men man ska fan försöka”.
De flesta överviktiga har ”försökt som fan” att göra något åt sin situation men misslyckats och detta inte minst på grund av felaktiga metoder och vilseledande marknadsföring av dessa.
Den behandling som Stefan Hanna menar skall användas är sådan ”som det finns verkligt stöd för att det gör personen friskare”. Den behandling av fetma hos vuxna som till i dag kan visa upp några långsiktiga behandlingsresultat är överviktskirurgi. Denna behandling leder i många fall också till normalisering av blodsocker, blodtryck och blodfetter.
Intresset för den här typen av behandling är mycket stor bland patienterna med fetma.
En patient med fetma som vägrar behandling med överviktskirurgi är en raritet. Den individuella bedömning som Stefan Hanna efterlyser finns redan och syftar till att undersöka förutsättningarna och möjligheterna till lyckad överviktskirurgi hos vederbörande patient.
Kommunalrådet anser att ingen skall tvingas att betala för att människor ”som inte ens vill försöka bli friska”.
Det finns ett stort antal patienter som går upp i vikt just av skälet att de ”vill försöka bli friska”.
I den gruppen finns bland andra diabetiker som ”försöker bli friska” genom behandling med insulin, reumatiker som ”försöker bli friska” med kortison, psykiskt sjuka som ”försöker bli friska” med psykofarmaka, alla behandlingar som många gånger leder till kraftig viktökning.
Är det Centerpartiets uppfattning att dessa redan hårt drabbade patienter skall bestraffas ekonomiskt på grund av biverkningar av nödvändig medicinering?
I stället för att missriktat ösa sin galla över en hårt prövad patientgrupp borde kommunalrådet i sin position som politisk beslutsfattare ägna sin tid åt att fundera över och verkställa åtgärder som kan tänkas förbättra folkhälsan.
Arvo Hänni, överläkare överviktsenheten Akademiska sjukhuset