Regeringen offentliggjorde i helgen en satsning på solceller genom att utöka budgeten för investeringsstöd med 725 miljoner de närmaste två åren. Utöver det föreslår regeringen att ansökningsprocessen förenklas och att stödet höjs från 20 till 30 procent av investeringskostnaden för privatpersoner. Svensk Solenergi ser positivt på regeringens ambition att få bort köerna till solcellsstödet, men vi befarar samtidigt att en höjning av stödnivån kan vara direkt skadlig för solcellsmarkanden på sikt.
När solcellsstödet infördes 2009 tog den svenska solcellsmarknaden fart på allvar. Sedan dess har solcellsmarknaden i Sverige vuxit med mellan 60 och 110 procent per år och priserna har sjunkit så snabbt att en solcellsanläggning i dag bara kostar en fjärdedel av vad den kostade 2009.
I takt med att priserna gått ner har stödnivåerna sänkts, vilket är helt i sin ordning. Från början kunde man få tillbaka 60 procent av den totala kostnaden för ett solcellssystem, i dag är nivåerna 30 procent för företag och 20 procent för privatpersoner.
Intresset för solcellsstödet har dock varit mycket större än vad den tidigare regeringen budgeterade för. Resultatet har blivit en lång kö av ansökningar. När den nuvarande regeringen tillträdde adresserade den denna problematik genom att tillföra en åtta gånger så hög budget för solcellstödet. Trots denna satsning är köerna för att få solcellstödet fortfarande väldigt långa – i vissa län runt två år – vilket hämmar marknaden.
Eftersom vi ser fortsatt sjunkande priser och kraftig marknadstillväxt har Svensk Solenergi framfört att vi på sikt gärna ser att solcellsstödet fasas ut. Vi ser hellre att man från regeringens sida ser över lagstiftningen i syfte att förenkla så mycket som möjligt och att Energimyndighetens förslag om sol-ROT för privatpersoner införs.
I arbetet med att förenkla har regeringen vidtagit flera positiva åtgärder. Bland annat har momsregistreringskravet för privatpersoner som vill sälja ett elöverskott slopats och energiskatteundantaget på egenproducerad el utvidgats till dem som äger flera anläggningar. Nyligen har regeringen också gett Boverket i uppdrag att utreda förenklade bygglovsförfaranden för solenergianläggningar samt tillsatt en utredning för att förenklade reglerna för skattereduktionen för mikroproduktion.
Dessa förenklingar är utmärkta och minskar de administrativa hindren och kostnaderna för dem som installerar solcellsanläggningar, men också för de myndigheter som ska hantera dessa frågor. Med både de genomförda och planerade förändringarna av regelverken kan vi se fram emot att det blir betydligt enklare att investera i en solcellsanläggning än vad det var för några år sedan.
Därför är det positivt att regeringen nu går vidare och aviserar att den vill korta kötiderna och förenkla även ansökningsförfarandet för solcellsstödet. Detta står vi till fullo bakom. Dock är vi kritiska till att regeringen vill höja stödnivån från 20 procent till 30 procent för privatpersoner.
Det kan tyckas motsägelsefullt att vi som representanter för branschen motsätter oss ett högre stöd. Men en högre stödnivå innebär att de budgeterade pengarna räcker till färre sökande, vilket innebär att köproblematiken kanske inte alls förbättras. Dessutom vet vi av internationell erfarenhet att en för hög stödnivå kan vara direkt skadlig för en solcellsmarknad på sikt.
Både kunder och installatörer kommer att anpassa sig till den högre stödnivån, vilket gör att vår målsättning om en marknad som inte begränsas av en statsbudget skjuts på framtiden. Med högre stödnivåer ökar också risken för en kännbar marknadskrasch när väl solcellsstödet tas bort. Vi har i flera europeiska länder sett tydliga exempel på så kallade boom-and-bust-cykler.
Dessa har uppstått när för generösa stöd införts och sedan med kort varsel tagits bort. Överhettade marknader har då plötsligt kraschat med många konkurser och uppsägningar som följd. Trots att det nu i flera av dessa europeiska länder blivit lönsamt att installera solceller utan stöd så brottas dessa marknader med att förtroendet för systemet och politikernas intentioner är förbrukat, vilket leder till utebliven tillväxt.
Förutom en ökad risk för en marknadskrasch signalerar en höjning av stödnivån att marknadsutvecklingen är negativ, vilket är helt fel. Vi ser en lönsamhet som stadigt ökar i takt med sjunkande priser, samt regeringens arbete med att förenkla lagstiftningen, och vi har just nu en marknad i Sverige som nästan fördubblas varje år.
En ännu högre efterfrågan är såklart kortsiktigt positivt för branschen och säkerligen i linje med vad regeringen önskar, men vi anser att den marknadstillväxt vi har just nu är på gränsen för vad branschen klarar av att leverera utan att drabbas av kvalitetsproblem. Certifieringen av solcellsinstallatörer är ännu bristfällig och det finns än så länge inte någon solcellsinstallatörsutbildning hos någon yrkeshögskola.
Detta medför att branschen riskerar att få kompetensbrist och att antalet aktörer med otillräcklig kunskap ökar om marknadstillväxten sker för snabbt. Dessutom saknas det en väl fungerade statistikinsamling för att analysera marknadsutvecklingen. Vi delar därför den analys Energimyndigheten gjorde i sin Solelstrategi, nämligen att fokus de närmaste åren bör ligga på att etablera en funktionell plattform för fortsatta solcellssatsningar. Fokus på en större utbyggnad bör ske först när dessa verktyg är på plats.
Därför önskar vi att regeringen gärna fortsätter det framgångsrika arbetet som påbörjats med att förenkla regelverk, men att samma misstag som många europeiska länder gjort före oss när de infört för generösa stöd till solceller undviks genom att inte höja stödnivån i solcellsstödet.
Wilhelm Löwenhielm
ordförande Svensk solenergi
Olof Dalenbäck
sekreeterare
Johan Lindahl
talesperson