Den terror som riktats mot det öppna samhället i Europa riktar sig än mer mot det öppna samhälle som finns i Mellanöstern. Och den är ett ständigt hot mot regionens enda demokrati Israel. Om den svenska regeringen inte drar en gräns mot hatets krafter där de är som starkast blir den oförmögen att bekämpa hatets krafter i vårt eget samhälle.
Den antisemitism som genom invandring från Mellanöstern har blivit en del av svenska förorter utvecklas i Mellanöstern av regimer, predikanter och skolböcker. Handfallenhet och passivitet gentemot våldsextremism, hemvändande krigsförbrytare, förtryckande hederskultur och antisemitism är en spegelbild av den svenska regeringens Mellanösternpolitik.
I Syrien och Irak utför Daesh (IS) brutala grymheter. Likaså har regeringen Assad med rysk hjälp mördat genom bombningar och kemiska vapen. I Iran ser vi en regim som understödjer terrorism med vapen och pengar och som utkämpar krig genom Hizbollah i Syrien.På Gazaremsan råder en regim med sharialagar, med våld som medel och förakt för mänskliga fri- och rättigheter som politik. Islamiska Jihad tävlar i att övertrumfa regimen med tunnelbyggen, raketbeskjutningar och krigföring med mänskliga sköldar.I Egypten överlever regimen genom förtryck och hård maktutövning.
I denna miljö är det svensk utrikespolitik att Israel borde överlåta Golanhöjderna till Hizbollah och Daesh, och att utan fredsavtal och säkerhetsgarantier ge upp Västbanken till en regim som undermineras av Hamas och andra extrema grupper. En sådan politik säger implicit att Israel inte ska skydda sitt folk mot den ondska som slitit sönder Syrien och Irak och fått världen att våndas.
När israelisk polis agerar mot terrorister på samma sätt som poliser i Trollhättan, Paris, London och Nice anklagar den svenska regeringen dem för utomrättsliga avrättningar och glömmer att fördöma den terror som ligger till grund för våldet. Hellre ger man våldsextremismen ett passivt stöd än att stå upp för den demokrati som lever under ständigt hot. Det handlar inte bara om staten Israels rätt att fortleva utan också om hot mot de judar som lever där och på andra ställen.
Det borde inte vara svårt att inse vad Iran, den syriska regimen, Hizbollah eller Hamas och Daesh skulle göra med Israel om de inte mötte en militär övermakt i Israels försvarsmakt. Likväl utvecklar den svenska regeringen hellre dialog med hatets krafter än att markera mot dem som förtrycker.
Det är allvarligt att regeringen är mer ivrig att främja relationer med de iranska och saudiarabiska regimerna än med Israel, hellre fördömer israelisk försvarsmakt än dem som krigar mot Israel och hellre blundar för bristande mänskliga fri- och rättigheter liksom kvinnors ofullständiga rättigheter än att stödja det samhälle som ger lika rättigheter oavsett religion, sexuell läggning, etnisk tillhörighet och politisk uppfattning. Regeringens hållning är farlig för freden och människors liv där, och den är farlig för det öppna samhället här.
När alternativa rättssystem uppstår i svenska förorter och stadsdelar är det en funktion av en oförmåga att se var gränser ska dras, var frihet ska värnas och rättsstaten försvaras. Sverige måste ha en regering som värnar demokrati och frihet i Mellanöstern och som förmår bekämpa hatets och våldets krafter även i Sverige.
Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker (M)