När man talar om den israelisk-palestinska konflikten saknas ofta ett bredare perspektiv på den regionala utvecklingen. Hamas våldsamma konfrontation med Israel är ett direkt resultat av den ökade radikala islamismen i området. Exempel på detta finner vi på flera ställen - Boko Haram i Nigeria, ISIS (numera IS, den Islamiska Staten) i Irak och Syrien, al Shabaab i Kenya samt al Qaeda och många andra radikala grupper i hela Mellanöstern och stora delar av Nordafrika.
Den radikala islamismens frammarsch har lett till ett hänsynslöst utnyttjande av civilbefolkning i krig, ökad intolerans mot kvinnor och minoriteter och då inte minst i form av utbredd förföljelse av kristna. Det Muslimska Brödraskapets styre i Egypten har medfört en omfattande förföljelse av de kristna och 200 000 kopter har flytt landet under loppet av bara något år. Staden Mosul i Irak hade tills nyligen 35 000 kristna invånare, de har nu alla fördrivits av terroristorganisationen IS. I dagens Syrien ser vi i stor skala hur civila får tjäna som både legitima mål och mänskliga sköldar med över 170 000 döda på bara tre år. I Nigeria kidnappade terrorgruppen Boko Haram nyligen 200 skolflickor och i Kenya har al Shabaab-milisen genomfört en omfattande attack mot ett shoppingcenter i Nairobi. Dessa är bara några av en rad exempel.
Denna utveckling har vi redan kunnat se i Gaza sedan Hamas började införa Sharia-lagar, något som har eliminerat kvinnors rättigheter, kvävt det fria ordet, och lett till svåra förföljelser av kristna. Civilbefolkningen har reducerats till verktyg i krigföringen och den ideologiska kampen.
Den senaste upptrappningen av konflikten med Hamas bekräftar Israels värsta farhågor. Bildandet av den palestinska samlingsregeringen har inte fått Hamas att som många hoppats slå in på en fredligare väg. Effekten har snarare varit den motsatta. Genom omvärldens stöd för den nya samlingsregeringen har Hamas vunnit ett internationellt erkännande och fått en känsla av att ha en fri hand för sina terrorhandlingar.
Hamas har ingen egentlig önskan att samarbeta med Fatah och skulle om tillfälle gavs ta över makten på Västbanken precis som man gjorde i Gaza. Hamas är bättre organiserat, bättre utrustat och framförallt mer hänsynslöst än Fatah. För endast några dagar sedan uttalade en högt uppsatt iransk företrädare att Teheran har som avsikt att förse Västbanken med ”strategiska vapen”, inklusive missiler som kan nå Tel Aviv och Haifa. Då Hamas och andra jihadister är i högsta grad närvarande på Västbanken är Israels oro starkt befogad.
Den israeliska oron gäller också Iran och dess försök att destabilisera hela regionen. I mars i år beslagtog Israel en iransk vapensändning avsedd för Hamas som innehöll 40 missiler, 180 granater och 400 000 kulor. Irans ekonomiska och militära stöd till Hamas och Islamiska Jihad är en av huvudanledningarna till konflikten. På senare tid har Qatar, där många av Hamas ledare inklusive Khaled Mashal befinner sig, kommit att träda i rollen som en av Hamas huvudsakliga finansiärer.
Israel har upprepade gånger varnat för att det humanitära biståndet till Gazas civila missbrukas av Hamas för terror mot Israel. Cement från Israel avsedd för skolor och sjukhus har istället använts för att bygga tunnlar in i Israel, med avsikt att genomföra terrorattacker mot den israeliska civilbefolkningen. Nathan Shachar rapporterade den 1 augusti i Dagens Nyheter att tunnlarna mot Israel ”slukat 40 procent av Gazas budget de senaste åren”. 70 procent av befolkningen i Gaza är helt beroende av humanitärt stöd medan Hamas ledare Khaled Mashal har en uppskattad förmögenhet på cirka 2,6 miljarder dollar.
Det är förståligt att Israel och det internationella samfundet önskar återupprätta ett legitimt styre i Gaza liksom att internationella styrkor eller styrkor från den palestinska myndigheten skall övervaka gränsövergångarna mellan Gaza och Egypten. Man måste emellertid förstå att Hamas kommer att motsätta sig en sådan lösning.
Varje lösning måste baseras på två huvudprinciper – en demilitarisering av Hamas och socio-ekonomisk hjälp till de civila i Gaza. Dessa två principer går hand i hand. Utan en verklig avväpning av Hamas kommer vi än en gång se hur humanitärt bistånd används till terrorism. Detta är fullständigt oacceptabelt för både Israel och det palestinska folket.
Israel lämnade Gaza 2005 och hoppades därmed skapa förutsättningarna för ett välmående palestinskt område. Ett handelsutbyte pågick mellan Israel och Gaza liksom mellan Gaza och Västbanken. Om Hamas avväpnas och den palestinska myndigheten träder in i dess ställe kan vi få se drömmen om ett fredligt Gaza förverkligas.
Isaac Bachman
Israels ambassadör i Sverige