Ingen behöver längre tvivla på om den energipolitik som formulerades av S-MP-regeringen i höstas verkligen skulle leda till en omställning till förnybar elproduktion.
Redan efter fyra månader är ett viktigt delmål uppnått: idén om att bygga ny kärnkraft i Sverige har helt slopats.
Det är inte bara Strålsäkerhetsmyndigheten som har lagt ner sitt arbete med att behandla statligt ägda Vattenfalls ansökan om att få bygga ny kärnkraft. De cirka 40 personer inom Vattenfall som varit avdelade till att arbeta med en utbyggnad av kärnkraften har nu nya arbetsuppgifter. Vattenfall är samtidigt tydliga med att den del av bolagets elproduktion som består av kärnkraft kommer att fasas ut över tiden.
Den stora frågan är förstås då hur denna kärnkraft ska ersättas. Sveriges goda kraftbalans och de låga elpriserna gör det för närvarande svårt att investera i ny elproduktion.
En av de åtgärder som krävs är att öka ambitionsnivån för de gröna elcertifikaten. En annan viktig åtgärd är att öka elöverföringskapaciteten till kontinenten.
Med tillräckliga utlandsförbindelser går det att få avsättning för el som inte behövs i Sverige, och därigenom skapas ekonomiska incitament för att öka elproduktionen i landet.
Sweco har på uppdrag av Svensk Vindenergi analyserat fyra scenarier där en hög respektive låg utbyggnad av förnybar el kombineras med en hög respektive låg utbyggnad av utlandsförbindelser, för att få svar på frågan vad som ger störst fördelar för de olika aktörerna på elmarknaden, och vad som ger sammantaget störst samhällsekonomisk nytta för Sverige.
Scenariot att öka överföringskapaciteten men inte bygga ut elproduktionen är direkt negativt för landet, eftersom det enbart leder till ökat elpris, vilket skulle belasta elkonsumenterna och slå mot den elintensiva industrin.
Utredningen visar däremot att båda scenarierna med en hög utbyggnad av förnybar el ger fördelar för svenska elkonsumenter, men att scenariot där utbyggnaden av den förnybara elen kombineras med en hög utbyggnad av utlandsförbindelser ger den i särklass största samhällsnyttan.
För alla elkonsumenter blir vinsten lägre elpriser, men allra mest vinner den elintensiva industrin, som inte heller är med och betalar utbyggnaden genom elcertifikatsystemet.
Argumentet att ökad elöverföringskapacitet till kontinenten riskerar att medföra att den elintensiva industrin flyttar från landet är således felaktigt, så länge den elprissänkande effekt en utbyggnad av den förnybara elproduktionen har motverkar den prishöjande effekt en ökad fysisk marknadsintegration har.
Men ökad överföringskapacitet är inte bara viktig för försörjningstryggheten, för att säkra avsättningen av överskottsel och för att tränga undan fossil kraftproduktion i andra länder. Det gynnar också Svenska kraftnät, vars intäkter kan användas till nätutbyggnad inom landet, och därmed begränsa elkonsumenternas kostnader för de nätförstärkningar som den förnybara elproduktionen kräver.
Om överföringskapaciteten däremot inte ökas kommer utbyggnaden av förnybar elproduktion hållas tillbaka, eftersom dagens elpriser inte motiverar någon större utbyggnad av elproduktion över huvud taget.
I det korta perspektivet är detta oproblematiskt för landet, men riskerar att medföra att vi har en negativ kraftbalans den dag kärnkraftsavvecklingen tar fart på allvar.
Den blocköverskridande energikommission, som tack vare decemberöverenskommelsen nu kommer till stånd, måste se till hur denna dubbla investeringsfront kan förverkligas. Både en utbyggnad av förnybar elproduktion och av den fysiska marknadsintegrationen behövs för att behålla balansen.
Niclas Malmberg
riksdagsledamot (MP)