Debatt: En rimligt tät plan

Uppsala är en attraktiv plats. Till år 2050 förväntas antalet invånare i Uppsala ha ökat till 340 000 personer. Uppsala kommer med stor sannolikhet att fortsätta växa även efter år 2050. Men om vi på riktigt ska se till att bygga en kommun som fungerar för nuvarande och framtida Uppsalabor behöver vi komma i gång med utvecklingen redan nu. För att skapa en hållbar samhällsutveckling och tillväxt behövs utökad kollektivtrafik för staden, för landsbygden och för hela regionen.

Uppsala kommun och Region Uppsala har tecknat ett avtal med staten som handlar om ett investeringspaket i miljardklassen för transportinfrastruktur och bostäder.

Uppsalapaketet, som det kallas, är en historisk investeringsplan som kommer skapa jobb, bostäder och tillväxt i vår region i många år framöver. I Uppsala har vi tydligt visat resten av Sverige att det går att bygga mycket bostäder. Nu minskar bostadsbristen men trots det ser vi att det fortfarande är många som har svårt att hitta bostad. Bostadsbrist ska inte hämma varken Uppsala eller människors utveckling.

Uppsalapaketet innebär att vi ska bygga 33 000 nya bostäder, varav minst 10 000 hyresrätter, i södra Uppsala.

I paketet ingår också fyra järnvägsspår på sträckan mellan Uppsala och Stockholm, en ny pendelstation i Bergsbrunna och två helt nya spårvägsspår i Uppsala. Satsningen och utbyggnaden av Uppsala kommer att pågå under flera år och innefatta även andra områden i kommunen.

Alexander Åkerman (UNT Debatt 26/3) kritiserar exploateringsgraden och hastigheten i genomförandet av de 33 000 bostäder som omfattas i Uppsalapaketet. Jag vill därför klargöra frågan om exploateringsgrad och redovisa några av motiven för att ha hög koncentration av bebyggelse och snabb genomförandetakt i utbyggnaden av Uppsalas nya stadsområden.

När det gäller exploateringsgraden verkar det ha uppstått ett missförstånd.

Den täthet som kommunen och staten kommit överens om är långt ifrån så tät som Åkerman i sin text beskriver den.

Detta beror på att de så kallade ”nyckeltal” gällande den täthet vi angett utgår från en storkvartersnivå där ytor för övergripande grönstruktur och infrastruktur inte är medräknad. Det vi räknar in i dessa storkvarter är funktioner - förutom själva bebyggelsen – såsom gator, torg och kvartersparker. Däremot räknas inte övergripande grönstruktur in, som till exempel bevarade skogsområden, större parker och grönytor.

Använder man sig av detta täthetsmått på stadsdelsnivå, som Åkerman gjort, blir det väldigt missvisande och visar på en täthet som är långt mycket högre än den som faktiskt planeras. Ser vi till de stora markområden som avtalet omfattar gällande ny bebyggelse och övergripande grönstruktur är den totala arealen snarare det dubbla Sunnerstas storlek. En ungefärlig avgränsning för dessa områden framgår tydligt av avtalet.

Att hävda att 33 000 bostäder ska inrymmas inom ett område motsvarande Sunnersta är därför felaktigt.

Den högsta tätheten i avtalet är planerad till stationsläget i Bergsbrunna och viktiga hållplatslägen längs spårvägen. Här planeras en täthet som motsvarar den som gäller på storkvartersnivå i Uppsalas innerstad. Det är en rimlig täthet för dessa goda lägen nära både service och kollektivtrafik.

Översiktsplanen ger generella motiv för stadsutveckling kring stråk och noder. Motiven för en särskilt hög koncentration av bebyggelse och aktiviteter i flera av de berörda områdena är den höga regionala och lokala tillgängligheten som kommer att finnas vid tågstationen och spårvagnshållplatserna. Den bör komma många människor till del. Investeringskostnaderna för dessa system är i flermiljardersklassen. Det är därför viktigt att de kan nyttjas av många människor relativt snart efter invigningen. Därav utbyggnadstakten.

Samtidigt är det omfattande markområden som berörs, vilket innebär att byggandet i skilda delområden ändå kan ske i ett ganska lugnt tempo.

Här kommer finnas plats för olika bebyggelsetyper med alltifrån småhus och radhus till större flerbostadshus och kontor.

Vi kommer att lägga fokus på utbyggnaden av de södra delarna av Uppsala de närmaste decennierna. Det innebär dock inte att det blir stopp i utbyggnaden av exempelvis prioriterade tätorter (som kan erbjuda småhusboende i goda kollektivtrafiklägen) eller områden i staden där utbyggnadsplaneringen i dag hunnit ganska långt. Även arbetet med att utveckla vår stadsdels- och tätortscentrum och komplettera dem med fler bostäder och mer service kommer att fortsätta.

Den avtalade stadsutvecklingen i södra Uppsala ligger i linje med översiktsplan 2016. Nu ska vi fortsätta arbetet med en fördjupad översiktsplan (i området kring Bergsbrunna) och en plan för att genomföra det. Det arbetet har bara börjat. Jag ser fram emot dialogen om hur Uppsalas utbyggnad med fler bostäder, service, handel, jobb och kollektivtrafik nu på bästa sätt ska genomföras.