Vattnet på Medelhavet har lugnat sig. De överfulla fiskebåtarna har blivit färre och andelen dödsoffer har under de senaste 18 månaderna minskat. Kustbevakningen från flertalet europeiska länder har börjat arbeta mer systematiserat. Är det över nu, kan man fråga sig.

Svaret är nej. Flyktvägen ser bara ut på ett annat sätt och tar sig nya brutala uttryck.

De flyktingar och migranter som i dag dör i den nordafrikanska öknen ökar kraftigt. Exakt hur många som dör i öknen är okänt men det handlar om en ny mänsklig katastrof. Flyktvägen genom världens största öken sker med hjälp av smugglare, långt bort ifrån myndigheter, journalister, TV-team och hjälporganisationer.

På andra sidan Saharaöknen väntar Libyen. En stat som i dag saknar kontroll över sina gränser och en officiell regering.Tidigare i höst riktades värdens blickar dit efter CNN:s avslöjande om att de migranter som inte klarar sig oupptäckta genom öknen eller kan möta smugglarnas krav på betalning, säljs som slavar till högstbjudande. Ett par hundra dollar är priset för en människas liv i Libyen.

Det var med starka känslor av både ilska och sorg, som vi, tillsammans med resten av värden tog del av nyheterna om slavhandeln i Libyen. Att människor säljs som slavar är fullständigt oacceptabelt och det måste omedelbart upphöra. Det som pågår är ett grovt brott mot de mänskliga rättigheterna.

Nyligen släppte Amnesty en rapport med anledning av uppgifterna om slavhandel i Libyen. EU fick kraftig kritik. Uppgifter om att EU med Italien i spetsen tränat och utrustat libyska myndigheter samt ingått avtal med milisgrupper i landet rörande gränsbevakning blev känt. Milisgrupper gör sig skyldiga till systematiska övergrepp.

Flyktingarna och migranterna faller offer för människohandel, tortyr, tvångsarbete, utpressning och godtyckligt frihetsberövas, enligt Amnesty.

Situationen är allvarlig och tiden är knapp. EU måste öka sitt engagemang för att bidra till en hållbar lösning i regionen.Situationen för flyktingar och migranter i Nordafrika måste hanteras humant och med respekt för de mänskliga rättigheterna. För detta är en stabilisering av landet Libyen avgörande. På kort sikt behövs stöd till de människor som frivilligt kan tänka sig att återvända till sina ursprungsländer.Vi behöver också verka för säkra och lagliga vägar till Europa och medlemsländer som tar ansvar för mottagandet.

Det är uppenbart att situationen i Libyen är extremt komplex. Men just därför behöver vi mer information om vad EU gör som aktör i regionen. EU:s inblandning och eventuella medfinansiering måste redas ut. Allt för mycket är dolt i mörker.

Vi behöver veta vad EU gör i Libyen och med vem. Att samarbeta med en stat som begår övergrepp och inte innehar full kontroll över sitt territorium är djupt problematiskt. EU måste omvärdera sin roll i regionen. Att bidra till de brott mot mänskliga rättigheter som pågår i Libyen är fullständigt oacceptabelt.

Vi kommer göra det vi kan, som europaparlamentariker, för att sätta press på EU-kommissionen och medlemsländerna för att klargöra som händer i regionen samt verka för en bättre politik från EU.

Vattnet på Medelhavet må ha lugnat sig, men det beror på att fasorna nu utspelar sig i den nordafrikanska öknen.

Jytte Guteland
Europaparlamentariker (S)

Anna Hedh
Europaparlamentariker (S)