Dagens tillförsel av kväve bidrar till övergödning, klimatpåverkan, försurning och ozonhål. Varken ekologiskt eller oekologiskt jordbruk av i dag är hållbart på lång sikt, men det ekologiska har kommit längst. Vi vill tacka för tillfället att diskutera och samtidigt svara på inlägg från både Lennart Mattson och fyra forskare på SLU som främst lyft fram problematiken kring växtnäring i ekologisk odling i UNT den 9/1 och 14/1.
Växter behöver kväve för att växa och frodas. Trots att luft innehåller 80 procent kväve finns det mycket lite kväve i marken som växterna kan ta till sig. I hundra år har vi kunnat fixera kvävgas från luften med fossil energi: konstgödsel. I dag tillförs mer kväve till ekosystemen än någonsin tidigare. Det har rubbat hela det globala kvävekretsloppet och är grundorsaken till övergödningen av haven samt en tung orsak till klimatpåverkan, försurning och ozonhål.
Ny forskning om planetens gränser visar att jordbrukets tillförsel av kväve till ekosystemen måste minska med hela 59 procent på global nivå. Utmaningen är enorm och innebär att det framtida jordbruket måste bygga på något annat än konstgödsel. Att avstå konstgödning är därför både en viktig drivkraft till smarta lösningar och ett nödvändigt steg på vägen för att minska belastningen på planeten. Redan idag är samhällskostnaden för kvävegödsling i Europa på mellan 20 och 150 miljarder euro varje år (European Nitrogen Assessment). Det är mer än vad lantbrukarna tjänar på kvävegödslingen i form av ökad skörd.
Som sagt – inget produktionssystem har löst växtnäringsfrågan men i ekologisk odling är konstgödsel förbjudet. I stället används andra metoder som i högre grad bygger på kretslopp, växtföljder och kvävefixerande grödor. Därför har ekologiska jordar övervägande goda odlingskvalitéer med höga mullhalter. En analys av 32 studier (Leifeld & Fuhrer, 2010) visade att markkolet ökade med 2,2 procent per år efter en omställning till ekologiskt jordbruk, medan det var oförändrat när oekologiska odlingsmetoder fortsatte. Statistik visar också att glappet mellan införsel och utförsel av kväve och fosfor är lägre på ekologiska gårdar – som därför bidrar till minskad övergödning.
Debattörerna återkommer till frågan om avkastning men väljer tyvärr att se frågan ur främst ett nationellt perspektiv. Visst ger ekologisk odling något lägre skörd; i höginkomstländer i snitt 80 procent av oekologisk. Samtidigt ger ekologiska metoder ofta större skördar och förtjänst i låginkomstländer. Avkastningsfrågan kan dock inte diskuteras utan att samtidigt prata om vad som konsumeras, om matsvinn och hur marken nyttjas optimalt. Hela 30 procent av den mat som produceras slängs och hälften av åkermarken används för att odla djurfoder. Så det finns ett stort utrymme för mer ekologisk odling om vi alla slänger mindre mat och äter mer vegetariskt.
Ekologisk produktion har inte alla lösningar – och problemen som måste lösas är i hög grad gemensamma med resten av näringen. Vi menar dock att forskning visar att en långsiktig lösning måste bygga på andra system än dagens oekologiska jordbruk. Eko är ett viktigt steg på vägen.
Marianne Kahn
ordförande Naturskyddsföreningen Uppsala län
Johanna Sandahl
ordförande Naturskyddsföreningen