Debatt: Den inlåsta läraren

Det behövs en ny strategi för svensk utbildning, som ger professionerna förtroendet och verktygen att systematiskt utveckla skolan. Kunskapen finns, men förutsättningarna saknas i dag.

Sverige behöver en strategi som tar lärdom av den process med vilken man bygger vetenskap. En strategi där kunskap om undervisning är i fokus och där lärare, lärarutbildare och forskare genom samarbete kvalitetssäkrar, sprider och ökar den gemensamma kunskapen utifrån forskning och beprövad erfarenhet.

Debatten om skolan är het när höstens riksdagsval nu närmar sig. Alla partier tävlar om att föreslå de bästa reformerna för att lösa den uppkomna ”skolkrisen”. Ny forskning efterfrågas, samtidigt som redan tillgänglig kunskap ofta ifrågasätts. Förväntningarna är stora på hjärnforskningen som med nya metoder tar sig an även inlärningens problematik. Både utbildningsvetenskaplig och annan forskning är givetvis oerhört viktig, varje ny pusselbit till kunskapsbasen behövs för en skola som ska utvecklas i takt med tiden. Vad är det då som saknas?

Trots statens ihärdiga försök med olika riktade satsningar inom diverse olika områden ser vi inte att utvecklingen går åt rätt håll.

Vi menar att lösningar ska sökas genom att ta i anspråk två kraftfulla kunskapsnoder: Utbildningsforskning som är kvalitetsgranskad inom det internationella forskningssamhället, och där en stor del av forskningen berör sådant som har direkt relevans för undervisning i skolan. Lärarkåren som besitter viktiga kunskaper och erfarenheter som måste tas tillvara för att utveckla undervisningen.

Vi vet redan i dag, med starkt stöd från forskningen, att läraren är den enskilt viktigaste faktorn för elevers framgångar i skolan. Undervisningsskickligheten är avgörande.

Vad behövs för att dessa kunskapsnoder ska kunna utveckla den svenska skolan? All kunskapsutveckling handlar om att tillsammans med andra bygga vidare på tidigare kunskaper och erfarenheter. Vårt svar är därför ackumulation och spridning.

Professionerna, det vill säga forskare, lärarutbildare och lärare i samverkan, behöver snarast möjligt få verktyg och förtroende att samla, kvalitetssäkra och sprida kunskaper om undervisning.

Inom forskningen är samarbete en av de viktigaste principerna eftersom det främjar ackumulation av kunskap. Det skulle inte finnas någon vetenskap om alla började från början varje gång bakom stängda dörrar. Men många lärare planerar just i detta ögonblick liknande lektioner ute på skolorna. Samma ”hjul” uppfinns med andra ord många gånger varje dag.

Vår poäng är att lärarnas viktiga kunskap till stor del är inlåst och att det saknas ackumulationsstrategier inom svenskt skolväsende.

Det behövs följaktligen arenor där kunskap kan ackumuleras och tas i anspråk. Men det räcker inte, processen fram till ny kunskap är minst lika viktig. Inom vetenskapen finns en mängd arenor, seminarier, konferenser, tidskrifter, etcetera, där forskningsresultatet inte bara presenteras utan också diskuteras i förhållande till tidigare forskning. Vad utgör kunskapstillskotten och vilken betydelse kan de få för vidare forskning och/eller tillämpning? Vi tror att något motsvarande kan skapas för skolans värld.

Ackumulering av kunskap kräver också någon form av kvalitetssäkring. Inom forskningen sker detta bland annat genom att vetenskapssamhället granskar insända artiklar och forskningsansökningar. En liknande process med lesson reviews kan fungera även för skolan, med forskare, lärarutbildare och erfarna lärare som granskar, prövar och kommenterar inskickat lektionsmaterial. Men en sådan mötesplats med systematiska kvalitetssäkringsprocesser saknas i dag.

Vi utbildningsvetare, lärare, lärarutbildare, lärarstudenter och aktiva inom skolområdet i Uppsala vill vara med och ta ansvar för en sådan utveckling.

Vi har uppfattat en reformtrötthet och en önskan från lärarna att själva få möjlighet att vidareutveckla undervisning och arbetsmetoder.

Med hopp om att en sådan strategi ska förverkligas för svensk utbildning har vi därför tagit initiativ till att tillsammans utveckla en digital plattform för forskningsbaserad kompetensutveckling och kvalitetssäkring. Genom en sådan ackumulationsinriktad nationell mötesplats för forskare, lärarutbildare och lärare kan skolan och undervisningen utvecklas i nära samverkan, trots geografiskt avstånd.

Det handlar om att ge professionerna förtroende och tid att systematiskt och långsiktigt arbeta med kvalitet och kunskapsutveckling.

Bara då finns förutsättningarna att kunna leva upp till skollagens krav på en undervisning grundad i vetenskap och beprövad erfarenhet. Men förutsättningen för att skapa en effektiv kunskapsutveckling är också, precis som inom vetenskap, en tillräcklig stor kritisk massa. Vi välkomnar därför alla intresserade forskare, lärare och lärarutbildningar att vara med i vårt initiativ. Ungas utbildning i dag är framtiden för oss alla.

Ann Grubbström docent i geografi, Uppsala universitet Jenny Wiksten Folkeryd universitetslektor i didaktik med inriktning svenska, Uppsala universitet Nathalie Hellström lärarstudent, Uppsala universitet Juanma Higuera universitetsadjunkt i spanska som skolämne och språkdidaktik, Uppsala universitet Hanna Hofverberg slöjdlärare och doktorand i didaktik, Uppsala universitet Michael Håkansson lärare i samhällsorienterande ämnena och doktorand i didaktik, Uppsala universitet Johnny Häger universitetsadjunkt i teknik och teknikdidaktik, Uppsala universitet Caroline Liberg professor i utbildningsvetenskap med inriktning mot läs- och lärprocesser, Uppsala universitet Staffan Lövgren universitetslektor i bild, Uppsala universitet Anna Marklund universitetsadjunkt i musik, Uppsala universitet Lena Molin universitetslektor i didaktik, Uppsala universitet Staffan Sjöberg f d universitetslektor i no-ämnenas didaktik, Uppsala universitet Leif Östman professor i didaktik, Uppsala universitet