I dessa dagar pågår förhandlingar mellan EU och USA om att möjliggöra utvidgad frihandel, det så kallade TTIP-avtalet. En del av detta övervägda avtal handlar om möjligheter för företag att stämma stater och kräva kompensation om ny politik, till exempel inom miljö- eller hälsoområdet bedöms, leda till att den penningmässiga vinsten för företaget reduceras.
Förhandlingarna pågår och avtalets delar och utformning kan fortfarande påverkas enligt uttalanden från Cecilia Malmström och andra företrädare för EU-kommissionen.
Detta gör debatt i demokratisk anda särskilt angelägen även om inte alla debattörer har tillgång till all relevant information.
Försäkringar om att avtalet är oproblematiskt och att debatt är mindre angelägen eftersom det handlar om tekniska frågor bör avfärdas. I sin artikel ”Frihandel är inget hot” (UNT Debatt 26/5) pekar Erik Brattberg på den expertis som finns inom Kommerskollegium och genomförda studier som utlovar ekonomisk tillväxt och vinster för svenska och andra europeiska exportföretag.
Det är korrekt att dessa förhandlingar handlar om tekniska frågor där experter kan göra nytta men de handlar dessutom om ideologi där vi bör respektera varandras åsikter.
För egen del ser jag det som groteskt att storföretag enligt avtalet skulle kunna vända sig till en för ändamålet nykonstruerad skiljedomstol med krav på kompensation för reducerad penningmässig vinst.
I min värld bör man inte på detta sätt försvaga demokratin inom enskilda länder (och inom EU) till förmån för marknaden och marknadens aktörer. Även marknaden har sina begränsningar.
Den negativa utveckling vi ser i dag, till exempel när det gäller klimatförändringar, biologisk mångfald, föroreningar som drabbar miljö och människors hälsa är sådan att man hellre skulle vilja se ett kraftfullt och konstruktivt samarbete mellan EU och USA om dessa frågor.
Traditionella idéer om globala marknader och ekonomisk tillväxt känns inte längre särskilt övertygande.
Brattberg antyder att miljö- och hälsoproblemen är under kontroll och att en gemensam standard för EU och USA är oproblematisk. Men det så kallade frihandelsavtalet kan innebära låsningar till vissa nivåer för standards vilket i så fall skulle försvaga möjligheterna till kraftfulla åtgärder inom enskilda länder eller ländergrupper.
Min första undervisningsuppgift vid Uppsala universitet var att föreläsa i internationell ekonomi vid nationalekonomiska institutionen.
Budskapet i mina föreläsningar var enkelt: ”Frihandel är bra och protektionism dåligt”. Protektionism handlade då om att skydda det egna landets industri och jordbruk genom tullar och kvoteringar.
I dag inser vi att ”protektionism” handlar om mycket mer. Vi önskar rimligen skydda människors hälsa och miljö i en situation där till exempel tusentals kemikalier som vi omger oss med är otillräckligt kontrollerade.
Brattberg hänvisar till Kommerskollegiums experter. De gör säkert sitt bästa men problemen är komplexa och handlar inte enbart om tekniska frågor. Efter att ha lyssnat på Kommerskollegiums företrädare i paneldebatter om det aktuella frihandelsavtalet gör jag bedömningen att dessa tjänstemän i nuvarande läge välkomnar en debatt om alternativa nationalekonomiska och ideologiska perspektiv avseende nationell och global utveckling. I denna debatt är företrädare för tankesmedjor som Erik Brattberg välkomna, särskilt när man uppträder öppet. Men vi har också anledning att fundera över hur tusentals lobbyister i Bryssel och Washington som ofta företräder särintressen skall regleras och inordnas i ett demokratiskt sammanhang.
Peter Söderbaum, professor emeritus, ekologisk ekonomi
Mälardalens högskola, Västerås