De mest framgångsrika demokratierna stärker den egna utvecklingen och systemets legitimitet genom att aktivt verka för varje individs möjlighet att söka kunskap och forma sitt liv. Ett fungerande och likvärdigt utbildningssystem är därför ryggraden i ett demokratiskt samhälle och den främsta garantin för dess överlevnad. Kvaliteten på utbildningsväsendet ger också en tydlig fingervisning om nationens framtida välstånd.
Men trots att det i dag råder bred enighet om att skolan är den viktigaste samhällsinstitutionen för ett demokratiskt samhällsbygge fortsätter skillnaderna mellan skolorna att växa. Med vår erfarenhet och den gedigna kunskap som i dag finns om den svenska skolans tillstånd finns det stor anledning till oro.
Svensk skola har tagit emot över 70 000 nya elever under flyktingkrisen 2015. Dessa 70 000 nya elever har mötts i skolan av lärare som, utifrån de förutsättningar som gavs, gjort och gör så mycket de kan för att integrationen ska bli så lyckad som möjligt.Lärare som oftast sedan tidigare undervisade under pressade förhållanden.Segregeringen i skolan är en av orsakerna till Sveriges sjunkande skolresultat, vilket är tydligast i storstadsregionerna där hälften av befolkningen bor.
Var tredje elev, grovt uppskattat runt 35 000 svenska ungdomar i varje årskull, lyckas inte fullfölja sin skolgång ända till studenten. Dessa ungdomar löper stor risk att hamna i utanförskap och arbetslöshet. Fortsätter utvecklingen har en halv miljon ungdomar slagits ut från den svenska skolan fram till år 2029. Barn till lågutbildade och arbetslösa drabbas hårdast. Vi bygger sakta men säkert in en underklass.
Skolans kompenserande och likvärdighetsuppdrag är svåra att fullfölja för lärare i de socioekonomiskt mest utsatta skolorna i Sverige. Lärarnas förutsättningar har förändrats i takt med segregationen och flyktingvågen.
Det samhälle som inte lyssnar på och värnar sina lärare värnar inte heller en demokratisk utveckling. Dagens lärare stärker, utvecklar och bygger framtidens medborgare och därmed Sverige.
Mycket lite tyder på att utvecklingen i den svenska skolan är på väg att vända. Det skolsystem vi har i dag fortsätter snarare att cementera socioekonomiska skillnader.Föräldrarnas bakgrund blir allt mer avgörande för barnens framtid och skolans kompensatoriska uppdrag är i vissa skolor endast ord på papper, i verkligheten svårt att uppnå. Det gäller därför att så mycket som möjligt av Skolkommissionens förslag blir verklighet med bland annat större statligt ansvar och att huvudmännen måste garantera en miniminivå för undervisning och elevhälsa.Vänder vi inte utvecklingen är tvåtredjedelssamhället snart ett faktum och med det kommer ökad politisk oro och motsättningar i samhället.
Men den negativa utvecklingen i den svenska skolan är ingen naturlag. Det går att vända, men det kräver stort engagemang och sammanslutning. Nästa generations kunskapsnivå är en nationell angelägenhet, vår demokrati står och faller med vår vilja, förmåga och framförallt – handlingskraft – att skapa de bästa förutsättningar för att säkra att alla barn har tillgång till en god och likvärdig utbildning. Kunskapen finns och våra politiska partier är eniga om utmaningarna. Nu krävs kraftfulla åtgärder.
Vi behöver omgående fokusera på och agera för:
- Riktade insatser för att motverka socioekonomisk segregering av skolan enligt Skolkommissionens förslag.
- Ökad regional närvaro från statens sida som bättre kan ge stöd till lärarna i deras dagliga arbete.
- Stärka lärarkåren genom ökad samverkan mellan olika sektorer.
- Avskaffa kösystemet i skolan.
- Öka statliga stödet till skolan.
- Skapa tydligare rollfördelning mellan myndigheter, huvudmän och berörda parter.
Nästa generations utbildning är en fråga om vår demokratis stabilitet, rent av överlevnad. Vi har ingen tid att förlora.
Dilsa Demirbag-Sten
Verksamhetsansvarig Berättarministeriet
Åsa Fahlén
Ordförande Lärarnas Riksförbund