Nyligen gav vänsterregeringen besked om att Sverige kommer att delta på ett mycket blygsamt sätt i en av Frankrike och USA påkallad militär insats mot IS i Syrien och Irak. Ebba Busch Thor tog bladet från munnen redan i somras och krävde att Sverige borde ställa upp med Jas-plan som assistans i bekämpandet av den våldsförhärligande extremismen i regionen.
Lars Adaktusson, kristdemokratisk europaparlamentariker, beskriver den humanitära krisen i Mellanöstern även som en ”värderingskris där egenintresset får råda över solidaritet och det gemensamma intresset”. Från Irak har 1,2 miljoner av landets tidigare 1,5 miljoner kristna flytt och i Syrien sker nu en liknande utveckling.
Den systematiska förföljelsen av kristna och andra minoriteter måste göras känd, och vi måste inte minst se till att sopa rent framför egen dörr.
Uppsala kommun bör hjälpa och stötta alla de organisationer som ställer upp för flyktingar och människor i svåra situationer. Civilsamhället med föreningar, religiösa samfund, idrottsorganisationer och andra nätverk i kommunen spelar en otrolig viktig roll som kontaktyta och värderingsbärare ut i samhället.
Vi måste möta den tillväxt av våldsbejakande extremism som faktiskt finns i vår kommun, och initiera förebyggande åtgärder som kan förhindra våldsdåd, hedersvåld och annan slags fanatism. Rädsla och naivitet får inte övervinna alla de goda krafter som finns. Ändå är det nästan så att man anar lite av detta när regeringen drar sig för att ställa upp i den internationella kampen mot terrorism.
Även om hotbilden ökar får vi inte låta det skrämma oss från att stå upp mot förtryck, hot, våldsbejakande fanatism och förhärligande av martyrskap, terrorism och väpnad kamp.
När jag dagen efter de fruktansvärda Paris-attentaten åkte bil genom Faringebygden blev regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin intervjuad på radion. Hon framhöll vikten av ett aktivt arbete på detta område ute i kommunerna. Vi har därför från Kristdemokraterna lyft frågan i en interpellation till vänstermajoriteten i Uppsala, och förstår inte att frågan om en handlingsplan mot våldsbejakande extremism inte lyfts i kommunen. Enligt signaler till media anses detta redan täckt genom annat ordinarie arbete, och dessutom sägs problemet inte vara särskilt stort i Uppsala.
Vi hoppas att inte detta är ett utslag av den flathet som regeringen visar i inställningen till att göra något i Mellanöstern. Det är väl inte så att det finns en rädsla att bli exponerad för terrorism genom att ta tydlig ställning mot denna typ av våldsförhärligande yttringar?
Vi kristdemokrater har en rad förslag på området, men ger först Socialdemokraterna med samarbetspartier chansen att beskriva vad de själva vill göra. Det får ju inte riskera att bli resultatlösa slag i luften och åtgärder som inte når ut i de nätverk där insatserna verkligen behövs.
Ett gott exempel på hur man faktiskt nått ut med ett tydligt budskap från myndigheternas sida är ”Om detta må ni berätta” där Förintelsens fruktansvärda verklighet spreds på skolorna. Vi har sedan förra seklets början haft ett tydligt avståndstagande från våldsförhärligande kommunism och vänsterextremism. Nu måste vi även tydligt lyfta och ta avstånd även från extremistisk islamism som är reellt hot mot vårt fridfulla svenska samhälle.
Jonas Segersam (KD), kommunalråd