Den senaste veckan har jag nästan dagligen uppmärksammat insändare i UNT om Uppsala Cancer Clinic (UCC) och kritiken mot Akademiska sjukhusets ovilja att samarbeta med UCC. Jag håller fullständigt med samtliga insändarskribenter och vill nedan ge en kort bakgrund till det hela:
I maj 2012 bildades UCC. Direkt efter det uttalade Akademiska sjukhuset i UNT att de inte är intresserade av ett samarbete. ”Vi har för avsikt att fortsätta med behandlingarna här vid Akademiska”, säger sjukhusdirektören Lennart Persson till UNT.
UCC ansökte om vårdavtal och i september invigdes UCC och började ta emot patienter från andra landsting. Folkpartiet som enda parti i landstinget förordade ett avtal med UCC. Akademiska var beredd att remittera patienter till andra länder och till en mycket högre kostnad, men inte till UCC några hundra meter bort från sjukhuset.
I november 2012 lämnade folkpartisterna i hälso- och sjukvårdsstyrelsen in ett särskilt yttrande om att ett avtal ska upprättas före årsskiftet.
I början av 2013 uppdrog HSS åt Hälso- och sjukvårdsdirektören att ta fram ett underlag för direktupphandling från UCC att beslutas i mars eller april.Professor Lars Påhlman från Akademiska ville att patienterna ska remitteras till UCC och docent Anders Holtz föreslog att sjukhusledningen ”genast avslutade sin maktdemonstration mot UCC”.
Folkpartiets landstingsråd Ludvig Larsson, krävde en lösning i UCC-frågan. Folkpartiets EU-parlamentariker Cecilia Wikström krävde ett snarast samarbete mellan landstinget och UCC. Även jag, som riksdagsledamot, skrev i UNT att Akademiska måste remittera till UCC för patienternas skull.
I mars 2013 krävde FP på nytt i HSS att patienter remitteras omedelbart till dess ett slutgiltigt avtal kunnat slutas och i april lämnade FP in ett särskilt yttrande om att processen tagit alldeles för lång tid och att projektledaren är ännu inte var utsedd. I TV4 betonade jag än en gång vikten av ett avtal med UCC för patienternas skull.
I juni 2013 skrev Dagens Medicin en ledare: "Patienter i Sverige får betala för att UCC och Akademiska bråkar". Chefredaktör Mikael Nestius skriver om "prestigekampen" och att det är "dags för Akademiska sjukhuset och UCC att gräva ner stridsyxan och se till att patienter i Sverige får möjlighet till den bästa tänkbara sjukvården".
I augusti 2013 meddelade Folkpartiets landstingsråd Ludvig Larsson att Akademiska har möjlighet att remittera patienter till UCC och i september krävde jag sjukhusdirektörens avgång eftersom sjukhuset vägrade remittera patienterna till UCC. Folkpartiets landstingsråd Lina Nordquist anser att UCC behöver upphandlas.
I oktober 2013 ger Patientdirektivet patienterna fri rörlighet i hela EU. Valfriheten underlättar inte remisser till UCC eller andra privata vårdgivare i Sverige.
Efter en lägesrapport från Hälso och sjukvårdsavdelningen (HSA) om att direktupphandling från UCC inte är möjlig, beslutade HSS att avsluta ärendet. Oppositionen har hela tiden varit emot ett samarbetsavtal med UCC och yrkade på att ärendet inte skulle tas upp i hälso- och sjukvårdsstyrelsen.
Med ovannämnd redovisning anser jag att det är dags att ändra på de gamla sjukvårdsstrukturerna. Att UCC går i konkurs drabbar våra cancerpatienter. Även Akademiska sjukhuset, som har motarbetat UCC från dag ett, kommer inte heller att gynnas av det. Risken blir större för långa köer som följd av UCC:s konkurs. Är inte sjukvårdspersonalens uppdrag att se till patienternas bästa? Så har det inte skett i UCC-fallet. Är inte politikernas uppdrag att se till att sätta patienterna i främsta rummet? Har det varit så? Jag låter er läsare avgöra. Jag är mycket ledsen och upprörd för patienternas skull.
Jag vill ha vård på lika villkor. Det är dags att avskaffa landstingen och låta staten ta över den högspecialiserade sjukvården.
Ismail Kamil
riksdagsledamot (FP)