Natten mellan den 9/11 och 10/11 1938 kallas Kristallnatten. Natten kan ses som inledningen till Förintelsen, men också som upptakten till förföljelsen av även andra grupper av människor, exempelvis romer, hbtq-personer, politiskt oliktänkande och personer med normavvikande funktionsuppsättning.

Allt eftersom tiden har gått har ljuset kastats över grupp efter grupp som blev förintelsens offer. Fler och fler personer har blivit medvetna om de brott som begåtts och de fördomar som funnits i samhället, och tyvärr för vissa grupper till stor del finns kvar, till exempel judar, hbtq-personer och romer. Samhällets syn har förändrats på många sätt men när det gäller personer med en normavvikande funktionsuppsättning går förändringen mycket långsamt.

Synsättet att "handikappade" är kostsamma, konstiga och några "det är synd om" lever kvar hos många, till och med så att de föreställer sig att det inte är ett värdigt liv att leva om denna får en diagnos som påverkar kroppen på ett omfattande sätt i jämförelse med vad denne varit van vid.

Artikelbild

| Niclas Malmberg

Hitler skrev den 1 september 1939: "Riksledare Böler och Dr Brant åläggs ansvaret för att utvidga kretsen av ansvariga läkare och att ge dessa mandat att, efter den mest noggranna undersökning enligt vetenskapens alla rön, administrera en smärtfri död för de obotligt sjuka". Programmet kallades Aktion T4 och var starten på ett massutrotningsprogram och tvångssteriliseringsprogram för personer med fysiska eller psykiska funktionsvariationer och för andra som nazisterna inte ansåg vara levnadsvärdiga.

Cirka 200 000 personer dödades på de mest utstuderade och grymma sätt mellan 1939 och 1945 i Aktion T4.

Det sorgliga med Aktion T4 är att skuggan av dess arv lever kvar. Vi talar inte om det, till stor del anses tankarna vara så självklara att de inte ens ifrågasätts. Funkofobin, rädslan för personer som inte har normativa funktionsuppsättningar, lever kvar.

Den lever kvar i fosterdiagnostiken där ett barn med funktionsnedsättning anses okey att aborteras. Kanske är det till och med så att det i många fall förväntas av samhället att föräldrarna bör göra det valet.

Detta i stället för att garantera föräldrar och familjen det stöd som skulle kunna göra en fantastisk händelse, ett nytt unikt barn, lättare att glädjas åt och leva med. Ett annat arv efter Aktion T4 i det svenska samhället var den tvångssteriliseringar pågick långt in på 1970-talet och att personer med utvecklingsstörning inte fick rösträtt förrän 1989. Och även i dag då den personliga assistansen är kraftigt ifrågasatt.

Arvet efter Aktion T4 lever också kvar när personer som har en kropp som avviker från normen anses som något konstigt eller sorgligt. Varje gång tanken tänks: "Stackars hen, som inte har en kropp som fungerar eller ser ut som min egen. Jag är lyckligt lottad i jämförelse", utan bakomliggande kunskap om personen och dennes liv.

Synsättet att "hur en kropp är beskaffad är ett värdemått för hur bra ett liv kan levas" måste ändras så att människor i stället kan förstå att det är samhällets barriärer och dess önskemål att gruppera och etikettera människor som skapar problemen.

Det har gått 76 år sedan Kristallnatten. 2014 gjorde Sverigedemokraterna som har sina rötter i nazismen det bästa valet någonsin. 2015 är det år då ordet funkofobi troligtvis kommer in i SAOL. Det är dags för samhället att vakna, säga stopp och istället börja skapa ett samhälle som inkluderar alla.

Åsa Puide, ersättare kommunfullmäktige (MP)

Niclas Malmberg, riksdagsledamot (MP)