Torsken är Östersjöns viktigaste rovfisk och fyller en viktig funktion för den ekologiska balansen. Östersjötorsken har anpassat sig till innanhavets speciella förhållanden och är genetiskt unik. Den kan inte ersättas av torsk från exempelvis Nordsjön. Har vi en gång fiskat bort torsken i Östersjön är den sannolikt borta för gott.
Den 10 oktober beslutade EU:s fiskeministrar om fiskekvoterna för 2018, bland annat för Östersjötorsken som är i kris. Det är en speciell process där ministrarna, efter att ha fått vetenskapliga rekommendationer och förslag från kommissionen, förhandlar fram vad de själva uppfattar som rimliga kvoter.
Sveriges representant, landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) verkar alltid vara nöjd efter dessa förhandlingar: ”En bra kompromiss” (2015), ”Vi har hamnat på en balanserad nivå. Jag tycker att man måste vara nöjd med den här kompromissen” (2016). Landsbygdministern är alltså nöjd med kvoter satta över den vetenskapliga rådgivningen samtidigt som vi har ett torskbestånd i kris.
Det intressanta i sammanhanget är att Sven-Erik Buchts regeringskollega, vice statsminister Isabella Lövin (MP), för tio år sedan skrev en bok om fiskepolitik. Där säger hon bland annat ”Varje torsk som fiskas lagligt i dag är en chansning från politikernas sida, där man med öppna ögon och med forskarnas klart uttalade varningar i öronen sätter torsken på spel för att rädda ett fåtal arbetstillfällen.”
Efter årets förhandlingar är Sven-Erik Bucht lika nöjd som tidigare år: ”Vad gäller utfallet för både torsk och lax är jag nöjd med resultatet som jag anser är i linje med vår målsättning. Det gynnar vår fiskenäring, våra kustsamhällen och förser både oss och framtida generationer med hälsosamma livsmedel.” Landsbygsdsministern är nöjd för att beslutet gynnar fiskenäringen, precis det som Isabella Lövin varnade för 2008.När torskbeståndet i Östersjön av forskarna beskrivs som ”under biologiskt säkra gränser” och att ”säkra data saknas” anser Sven-Erik Bucht att det är viktigare att slå vakt om en handfull bottentrålande fiskefartyg än Östersjötorskens överlevnad.
Inför årets förhandlingsrunda föreslog kommissionen att kvoterna skulle minskas med 28 procent.Fiskeministrarna beslutade att en sänkning med 8 procent var tillräcklig. Landsbygdsministerns egna bedömning var att de beslutade kvoterna ”är tillräckligt för att klara av de här bestånden”. Frågan är hur mycket ministern känner till om torskbeståndets utsatta läge.
I Östersjön finns två torskbestånd, det östra och det västra, som är det minsta. De senaste 5 åren har den tilldelade kvoten på torsk i östra beståndet varit i genomsnitt 63 000 ton. Detta samtidigt som fisket bara lyckats fånga runt 35 000 ton. Fiskare har med andra ord, trots att de kunnat fiska obegränsat, inte kunnat fånga sin tilldelade kvot. Det finns inte tillräckligt med stor torsk att fiska upp! Men det slutar inte där.
Internationella havsforskningsrådet (ICES) konstaterade tidigare i år att det västra beståndet har krympt till ”under biologiskt säkra gränser” och föreslog att kvoten för 2018 skulle sättas mellan 1376 ton och 3541 ton. Förra veckan beslutade ministrarna att kvoten ska vara 5 597 ton!
Lägger vi ihop besluten ser vi att forskarnas rekommendationer inte betyder något för ansvariga ministrar, som med sina beslut visat att man värderar Östersjötorskens långsiktiga överlevnad lägre än fiskets kortsiktiga ekonomiska intressen.
Förhandlingarna i EU:s ministerråd är säkert påfrestande och alla är lättade när de avslutas, men landsbygdsministern kunde kanske samråda med sin vice statsminister Lövin innan han påstår sig vara nöjd med resultatet. Eller kanske ska han följa den egna partikongressens beslut och inte vara nöjd förrän bottentrålning förbjuds.
Vi kan inte fortsätta förvalta torsken som vi gjort fram till i dag. Den vägen hotar beståndet av en unik fiskart. Nu behövs det drastiska åtgärder för att rädda Östersjötorsken.
Conrad Stralka
Verksamhetschef BalticSea2020