Statistik frÄn Socialstyrelsen och SCB visade nyligen att barn till utlandsfödda förÀldrar löper nÀstan dubbelt sÄ stor risk att tvÄngsomhÀndertas av socialtjÀnsten (SR, 21/12). I den intensifierade desinformationskampanjen anvÀnds statistiken som bevis för att svensk socialtjÀnst felaktigt "tar" barn frÄn invandrarfamiljer, och dÄ frÄn muslimska familjer i synnerhet.
Representanter frÄn det nystartade partiet Nyans, som riktar sig till vÀljare med invandrarbakgrund, hör till dem som eldar pÄ bilden av att socialtjÀnsten gör fel. "LVU-missbruket Àr en ytterst prioriterad frÄga för Partiet Nyans", som man uttrycker det. Statistiken antyds bevisa diskriminering och islamofobi.
Vad sĂ€ger den tydliga överrepresentationen av utlandsfödda som statistiken Ă€ndĂ„ visar? Ăr det ett tecken pĂ„ att socialtjĂ€nsten pĂ„ felaktiga grunder omhĂ€ndertar barn?
NÀr Aktuellt (10/2) har granskat fall av omhÀndertaganden - som nu i kampanjer och demonstrationer pÄstÄs vara "kidnappningar" - visar det sig att det förekommit vÄld mot barnen. Det har alltsÄ funnits sakliga skÀl till omhÀndertagandena. Men ses vÄld mot barn som en godtagbar anledning till tvÄngsomhÀndertagande, av alla som upprört demonstrerar mot Sverige? Nej, och sÄ fungerar det inte överallt i vÀrlden.
Anas Khalifa, tidigare vÄldsbejakande salafist, tog hÀromdagen i Studio Ett (9/2) upp en central pusselbit för att förstÄ den pÄgÄende anti-Sverige-kampanjens genomslagskraft: barnaga ses som en sjÀlvklarhet i mÄnga lÀnder. Om ens barn blir omhÀndertaget av svensk socialtjÀnst kan det leda till en chock och att man verkligen tycker att barnet har "kidnappats". Det finns en enorm kulturkrock, förklarade Khalifa.
Han hade Àven en viktig poÀng i att socialtjÀnsten borde sÀtta sig ner och tala med upprörda mÀnniskor, försöka föra en dialog med dem. I mÄnga fall kan dialog dÀmpa risken för ett eventuellt tvÄngsomhÀndertagande av barnen. Om inte annat skulle mÄnga av dessa förÀldrar Ätminstone förstÄ socialtjÀnstens instÀllning till exempelvis vÄld mot barn.
Den som saknar kunskap blir lÀtt ett offer för konspirationsteorier. Propaganda pumpas ut med filmer pÄ grÄtande förÀldrar, som hÀvdar att deras barn har kidnappats av svenskar. Det förekommer till och med pÄstÄenden som att omhÀndertagna barn hamnar hos pedofiler (SVT, 9/2).
Det behövs förstÄs en omfattande kampanj mot alla lögner - dock inte med studieförbund, föreningar eller moskéer som sjÀlva spridit myterna pÄ senare Är (GP, 10/2).
Det krÀvs ocksÄ ett fokus pÄ just barnaga.
Som första land i vÀrlden förbjöd Sverige aga 1979. Attityderna om aga Àndrades inte enbart med lagstiftning. En omfattande kampanj sjösattes i samband med lagförbudet. Familjer fick broschyrer, barn- och mödravÄrdscentraler och socialtjÀnsten förklarade varför det Àr fel att slÄ barn. En omfattande kampanj av det slaget behövs minst lika mycket i dag.
Journalisten Evin Rubar avslöjade för nÄgra Är sedan, i SVT:s Dokument inifrÄn, att skolor och myndigheter duckade för frÄgan om barnaga av rÀdsla för att stÀmplas som frÀmlingsfientliga. Att se mellan fingrarna nÀr barn utsÀtts för misshandel Àr en ÄtervÀndsgrÀnd, ett fegt svek, inget alternativ.
Snarare behövs en tydlighet om vad man fÄr och inte fÄr göra i Sverige. Man fÄr inte slÄ sina barn. Vare sig man Àr svensk eller invandrare, kristen, ateist eller muslim.
Den tydligheten borde ha funnits pÄ plats för lÀnge sedan. Nu behövs den akut.