Vore det val i dag skulle Kristdemokraterna inte komma in i Europaparlamentet. I en ny opinionsmätning som Indikator gjort för Ekot får partiet ynka 2,3 procent (30/4). Centerpartiet och Liberalerna balanserar visserligen på 4-procentspärren, men särskilt mörkt ser det alltså ut för KD. Eller närmare bestämt: för Ebba Busch.
"Räkna aldrig, aldrig ut en kristdemokrat igen" ropade Busch på partiets riksdagsvalvaka 2018. KD hade gått fram och Busch fick med rätta beröm för att ha gjort en stark valrörelse. Tvärsäkerhet ska man akta sig för, men partiets läge är ovanligt dåligt inför stundande Europaparlamentsval.
I höstas pågick turerna om huruvida David Lega eller Sara Skyttedal skulle bli partiets toppkandidat. Först föreslog nomineringskommitté David Lega. Sedan tog Skyttedal strid – och vann på partifullmäktige med röstsiffrorna 43–33. För att några månader senare, tidigare i år, alltså petas när opinionsbildaren Alice Teodorescu Måwe oväntat presenterades som kristdemokratiskt förstanamn.
En stark opinionsbildare i borgerliga kretsar – men räcker det? Räcker eventuella stödröster? En del moderata röster kan tänkas gå till tidigare moderaten Anna Maria Corazza Bildt som kandiderar för Liberalerna. Det stora hotet för KD är dock Sara Skyttedal som efter bråket med KD har startat Folklistan ihop med socialdemokraten Jan Emanuel Johansson. Även om Folklistan skulle misslyckas med att ta sig in i parlamentet kan Skyttedal locka över en del KD-väljare, något KD knappast har råd med. "Ett sista långfinger från Sara Skyttedal till Ebba Busch", som ledarsidans Karl Rydå uttryckte det (3/4).
Dessutom fanns det redan vid petningen av Skyttedal öppen kritik inom KD mot hur Ebba Busch hade skött processen. "En kandidat som är etablerad och förankrad i rörelsen borde toppa listan", sade exempelvis Nedžad Deumić som är oppositionsråd i Stenungsund (Dagens Samhälle, 14/2). Kritik uttrycktes även mot att partiföreträdare fick beskedet om den nya listettan via medierna, utan förvarning.
Det är inte bara KD:s opinionsläge som försämrats på senare år, även partiledarens förtroendesiffror har varit i gungning. Att det är slitsamt att vara ett mindre parti i regering, med en partiledare som samtidigt bär ett tungt ministeransvar, är en förklaring. Men inte hela.
Petningen av Skyttedal var objektivt sett fullt förståelig. Den cirkus som uppstod följer dock ett mönster av drama – och ett missnöje med partiledningen. Snubblar partiet ut ur parlamentet hänger Busch lösare än någonsin.